När jag gick upp i vikt donerade jag massor av kläder, och vissa av dem sörjer jag något så djupt: en röd kappa med en stor dekorativ ros i midjan, ett par svarta parachute-byxor med orangea sömmar, en The Mighty Boosh T-shirt, en rosa klänning min syrra hade på balen etc. etc. etc. De hade kanske fortfarande varit för små, men ändåååååå….
En gång hade jag en hel mängd knallrosa kuddar, stora, runda blanka och randiga lite luddiga 50×50. De försvann i en flytt när jag råkade slänga dem, eftersom jag hade packat i stora svarta sopsäckar som skulle förvaras i mina föräldrars garage under ”övergången”.
Jag sörjer Cornetto jordgubb. När den skulle tas ur sortimentet gick jag på ICA Maxi och köpte en hel kartong, men sedan åt jag upp hela kartongen på en halv sommar… så nu sörjer jag och bannar mig själv. Men jag sörjer Cornetto rent generellt, det är bara en massa konstiga Cornettonyheter nuförtiden???? Fel form till och med. Men jag har hört att citroncornetton är på tillfälligt besök 2024, det blir bra.
Det är en sorg att Dea Axelssons gick i konkurs, för precis innan konkursen började så himla snygga kläder komma ut i butiken. Jag sörjer mitt jobb vid Dea Axelssons och jag sörjer alla vackra kläder jag hade tillgång till. Jag förstår inte varför jag inte köpte fler när jag jobbade där, för nu när det är över känner jag en stor, stor förlust. Det kommer vara en mörk dag när jag använt mitt sista Dea Axelssons-plagg.
Jag sitter här i min soffa, med gröna och grå kuddar, iklädd svarta träningstights och en långärmad svart t-shirt. I frysen finns Juni-glass i ett tappert försök att hitta en värdig uppföljare till Cornetton. Nu vill jag hitta något som är nytt. Något som är mitt. Eller åtminstone få ord för det.
Ajli Müller 
Jag har också insett att jag gjort mig av med grejer som jag nu saknar. Förstår du saknar det jobbet, hade också älskat att jobba där.
GillaGilla
Hoppas att det kommer fler sådana chanser 🙂
GillaGilla