En tur i det gamla Västerbotten

Jag kan inte förstå att jag inte varit på Gammlia sedan… midsommarafton 2017. Förrän idag! Gammlia är ett friluftsmuseum, en öppen folkpark som ibland har personal ute på mark. Då har de en bagarstuga öppen, djur i ladugården, demos, danser, gamla skolbyggnaden fylls av skrivtavlor och hartassar för barnen att prova… det är mycket, mycket vackert att se hur Västerbotten såg ut förr i tiden i spirande sommar.

Eftersom jag inte varit där sedan 2017 kändes det så fint att gå omkring där idag, även om det var lerigt och kallt. Och vi som haft så sommarvarmt i några dagar innan! Men jag hade bestämt mig. Jag skulle på tur.

De samiska vistena har fluffiga små snötak än. Till vänster är ett samiskt viste med en gärda för att samla renarna och sköta renskiljning. Byggnaden bakom mig är en tork- och förrådsställning, upphöjd på pelare för att skydda vad man nu torkar från marklevande djur.

Detta är ladugården och på somrarna brukar det bo djur där!

Detta är Wallmansgården och Jämtebölegården. Där bodde man, helt enkelt. På somrarna får man gå in och kolla även interiör och tapeter och sådant.

Det här är bara en liten liten liten bit av Gammlias äldsta byggnad. Den är mycket vacker i verkligheten. Den har en stor öppen port som går under huset och det känns som att man är i Österrikes Alperna när man går genom den.

I den här pyttelilla kyrkan Helena Elisabeth gifte jag mig med min älskade Erik den 3 augusti 2013. Hon är verkligen anspråkslös från utsidan. Det går inte att se riktigt… men hon är som ett Muminhus!

Det stora åbäket just framför oss kallas Storhässjan och är ett torkhus för korn. Längre ned längs lilla gågatan ser vi rökhuset och bastun och lite andra olika byggnader, men jag gick åt höger istället så… det får bli en annan gång. Kanske när det är sommar, när det spirar, när det är på riktigt!

Snart.