Kategori: Mat • Dryck

För att vara en helt vanlig tisdag blev den inte alls särskilt vanlig. Tanken var att åka ut till sommarstugan och göra fint i friggeboden, men eftersom ingen i familjen kunde följa med några längre stunder blev det inte av. Istället bar det helt andra platser efter träningen. Vi tar oss en titt på ett litet segment.

I tornet som skymtar bakom de ännu knoppande träden till höger i bild har Kafé Tornhuset öppnat. Dit bar det. Jag mötte upp mamma, pappa och storasyster Fanny för att bege oss in.

Kolla, så snyggt det är där inne! Vi valde ett runt bord med röda fåtöljer och slog oss ner för att invänta vår lunch.

Mamma Berit.

Pappa Johan.

Storasyster Fanny.

Och jag.

Utanför spirade grönskan. Inomhus var det nästan tomt. Umeå verkar inte ha förstått att de nya ägarna har återställt Tornhuset till café, att de har hembakt, att det är rent, fräscht och att det står glada människor bakom kassan. De verkar inte veta att de har Umeås godaste islatte och kanelbulle där.

Jag och Fanny valde en mindre lunch i form av salami- och brieostsfralla, medan mamma tog dagens vegetariska lunch i form av grekisk sallad och pappa dagens kyckling. Det var jättegott för oss alla fyra, och jag önskar verkligen att umeborna ska pallra sig dit så Tornhuset kan fortsätta. Även om det var ganska skönt att inte behöva stå i kö.

Dagen fortlöpte, men det kommer jag ta i ett annat inlägg för annars blir det alldeles för mycket att scrolla sig igenom. Jag testar att blogga med helbilder istället för mosaikgalleri… jag vet inte vad jag gillar bäst, vad tycker ni?

Hoppas att ni har fått något ut av den här tisdagen. Om så bara ett skratt eller en kram, ta vara på det.

Oj oj oj, vad mat är ett stort intresse. Egentligen. Jag brukar under våren och hösten alltid tänka att jag borde värna det intresset, polera det, behandla det lite värdigare än jag gör. Jag undrar om det är för att våra bloggare börjar med somriga dukningar och somrig mat? Det är ju deras yrke att göra det bra, och OJ vad de gör det bra.

Jag skulle vilja. Skulle vilja kunna duka vackert och laga skaldjur, och lägga upp t men alltså… hittills har det stannat vid just viljan. Den delen av intresset för mat har jag aldrig övat på, gått kurs för eller på annat sätt investerat i. Det intresset sitter mest i tanken. Men jag njuter av andras bilder. Avundas. Tänker ”en dag…”. Här är i alla fall lite mat från förra veckan…

Teriyakikyckling i fullkornsbaguetter! Eriks hade strimlad cosmopolitansallad, gurka, oliver, rödlök, ost och hemgjord chipotle-southwest. Min hade strimlad cosmopolitansallad, tomater, oliver, inlagd gurka, ost och hemgjord chipotle-southwest.

Fläskytterfilé med rosépepparsås, ris, haricot verts och keso. Erik älskar tydligen rosépeppar, så detta var riktigt lyckat hemma. Mer lär det bli, för vi har fyra medaljonger kvar till en annan vecka 🙂

Pappardelle med köttfärssås och ett stort moln av parmesanost och basilika från balkongen. Smarrigt i all sin enkelhet.

Reprisbild på grillad röding från restaurangen Hörnet. Jag tittade mer noga på menyn inför att publicera det här inlägget och nu ska ni få höra vad jag åt i all sin detaljrikedom: röding i citronsås med forellrom, svart caviar, svartkål, syrlig blomkål och purjolökspuré.

Vi åt även en pasta med grönkål, tomater och parmesanost. Det var en snäll, snäll middag och det var lite hela poängen. Bädda med lite bomull efter en natt på vift.

Blandat grejs som fastnat på bild: smoothie på banan, blåbär och yoghurt, en kopp nihonmix, en fredagsfrukost på skogsbärsyoghurt med special K och kaffe, en latmiddag korv med bröd och en söndagsfrukost på falurågrut med ost och rädisor.

Jag förstår att det här inte är ett så roligt inlägg kanske, men det är genom att skriva och fota och blogga som jag minns mina dagar. Ergo: det kommer en del sån’t här ibland.

Det är sorgligt att maten är så dyr. Jag och Erik jobbar båda två och har inga barn, så vi kan köpa mycket mat, men nu börjar vi ändå behöva tänka mycket. Hur är det för människor som inte har lön? Hur är det för människor som har andras munnar än sina egna att mätta? Jag blir ledsen. Och så blir jag även ego-ledsen: varmare temperaturer och ett större geografiskt område för ”tidigare-hemmasittaren-Julia” gör att jag helt plötsligt vill mer och mer och mer och mer. Och så blir det ekonomin som hindrar mig.

För att vara en så strålande majstart har maten ändå börjat ganska ”fult”. Men en gång för länge sedan slutade jag i princip skriva för att jag hade slut på ”fina bilder”. Så tråkig utveckling, tycker jag. Nu försöker jag få tillbaka lite, lite, lite i taget: strunt samma att det blev fult. Gott blev det (mesta) i alla fall!

Först har vi ”avspettade” kebabspett i pitabröd med en potatissallad. Ruccolan hade frusit i kylskåpet, så jag serverade med extra mycket curry- och limedressing (Eriks såser) och skopade upp lite av ingredienserna från potatissalladen med kebaben istället.

Jag älskar hemgjord potatissallad. Min mammas är allra bäst, men den här blev inte så dålig heller: fast gourmetpotatis (alltså den hette så, jag försöker inte leka fin) med finstrimlad purjolök, rädisor, oliver och kapris, samt en dressing med citron, majonnäs och créme fraîche, bland annat. Mmmm.

Dagen efter fanns det rester, vilket gladde mig. Då vankades fläskkotletter med tomatsallad, fetaostsröra och baguette. Basilikan kommer från min egen lilla balkongodling 🙂

På onsdagen kom jag hem vid 17:30 och var slut, så Erik fick snöra ihop french hotdogs till oss. Jag har french hotog-dressing, chilisås och ketchup i min, medan Erik har ketchup, chilisås och rostad lök i sin.

Jag njöt av det lättsamma och lite slafsiga i att dela en körvmåltid sådär bara. Egentligen tål jag inte rökt mat, så det får väl bli once in a blue moon och jag sotade för det hela kvällen.

På torsdagen vankades det kycklingklubbor med quinoa och grönsaker. Enklare får man söka efter, men det var väldigt gott… i quinoan är det bland annat mynta, citron, purjolök och tomat. Det borde vara MER mynta, men då vet jag det till nästa gång.

Idag lagade jag club sandwich. En stor en. En för stor en. Låt oss säga att jag tror att kvällen är ungefär slut nu, trots att jag tyckte att jag ”lade av” i tid.

Vi har cosmopolitansallad, kyckling, tomat, bacon, majonnäs och lite dijonsenap, samt pommes frites. Det kändes som en riktig fredag att käka ”pubmat” och dricka en immig med Erik. Vi ska fortsätta i samma anda: Erik spelar Legend of Zelda: Tears of the kingdom medan jag sitter med datorn i knät, skriver, läser bloggar och ser på Midsommar.

Hoppas ni har ätit något gott och gjort något trevligt. Alternativt ska äta något gott och göra något trevligt.

Jag fick smakförändringar efter förra coviden. Den här gången var det lukten som försvann, men jag tror att smaken egentligen varit OK eftersom jag hela tiden kände om något var t.ex. salt eller bittert. Men nästan inget annat. Jag kunde sticka hela näsan i en burk currypulver, kanel, kaffe, nagellack eller vin utan att ens känna en nyans av dito.

”Tänk om mina smaklökar ställer sig tillrätta den här gången? Tänk om jag kommer tycka allt jag tyckt varit motbjudande plötsligt smakar bra igen?”, tänkte jag. Och sedan, medan lukten var borta, började jag långsamt äta allt igen. Kött. Mjölk. Det var inte bara ”inte motbjudande”, utan smakade gott.

Så då blir det ju ingen vegetarian av mig… det är verkligen synd. Men det är synd-bra, för jag älskar att laga mat. Jag vet att det är omodernt, man ”ska” blogga om hälsosam mat, mindful eating, vackra närodlade råvaror. Och jag, jag skriver om fläskfilé. För nu öppnas dörrarna för mig. Igen! Perfekt inför en begynnande grillsäsong ♡

Efter att ha inspirerats av Sanna kände jag mig verkligen manad att köra en riktig bloggmånad. Eftersom jag inte har ett lika spännande liv som henne skulle uppskattar jag önskemål om ni har några:

Vill ni läsa om något särskilt i maj?

Här kommer ett klassiskt dagboksinlägg: jag jobbade till 15:30 och ska iväg igen vid 18-tiden, så det ville sig inte bättre än att… den här fjällan orkade inte laga någon mat! Jag tänkte säga ”hann inte”, men jag menade verkligen ”orkade inte”. Det blev en påse från McDonald’s och jag tror att Erik också var nöjd med beslutet.

Han tog en QP-cheese och jag en McFeast utan lök (det är en av mina ”standard” från året jag jobbade på McDonald’s). Sedan må ni tro att det blev efterrätt också: en McFlurry Daim till Erik och en chokladmilkshake till mig (en annan standard från 2009).

Nu laddar jag upp inför att festa hela kvällen. Jag får berätta mer om det en annan dag, för nu flåsar tidens tand mig i nacken.

god morgon!

Livet fortgår i väldigt stilla mak. Jag är så glad åt att solskenet ännu hägrar, att blommor sticker fram genom snödrivorna. Det ska visst snöa en hel del här i Umeå under söndag och måndag. Så man får passa på. Även om det ger vissa… biverkningar. Jag lamslås nästan av migrän! Aldrig mer får jag glömma solglasögon.

Medan Erik har varit i Stockholm skulle jag passa på att äta och laga mycket fisk, eftersom han inte är så förtjust. Ni kanske kan föreställa er att orken och magen blir lidande efter veckor av att proppa den full med mediciner och med pulserande tinning. Den kulinariska gräsänkeupplevelsen blev istället följande:

En microrätt med lax och pasta, toppad med romsås. Ris med fetaost och gröna bönor. Ris med torskblock i dillsås. Tekoppar och åter tekoppar.

Nästa vecka är kanske alla biverkningar över och jag är mitt vanliga själv igen. Nu är det nära, mycket nära, tills att min cykel har smält fram och jag kan trampa några varv runt vårt kvarter. Med eller utan en aprilsnö i övermorgon.

Idag har jag bakat nästa bröd: tranbärsbröd med rågsikt. Som ni ser på bilden är rågen väldigt… blygsam. Jag borde tagit minst det dubbla! Men jag övar fortfarande, eftersom min brödmaskin inte kom med receptbok.

Jag ska skapa ett receptinlägg och jag kommer göra det i det här inlägget, därav rubriken. Men just idag har jag ju bara några få, eftersom jag bara har testat några få. Såhär går det hela förresten till:

Jag väger mjölet just nu, så jag ställer alltid baktråget på vågen och nollställer innan jag börjar väga upp. På den lilla piggen i botten sätter man i ”degkroken” innan man helt enkelt häller i allt till själva degen. Först vätska och krydda, sedan mjöl och sist gräver man en liten grop i mjölet där man her sin jäst.

När jag sätter ner tråget i brödmaskinen får jag välja storlek, skorpfärg, när jag vill att det ska vara färdigt och vilken sorts bröd det är. Sedan sköter maskinen typ resten: först knådar den degen, sedan jäser den degen, sedan knådar den degen igen och det är då man tillsätter de större bitarna som nötter eller torkade bär. Därefter jäser den degen igen och sedan bakar den brödet.

Man gör verkligen inget annat än att hälla ingredienser i ett tråg och trycka på en knapp – för bakmördare som jag är det här en så himla bra present!

Receptsamling till brödmaskin/bakmaskin

idag lagar jag micromat. Smaken är försvunnen, eller egentligen är det nog lukten som är väck den här gången. Sist jag hade covid med smakbortfall var det enda som var ”gott” att äta trots det heinz ketchup, tomater i balsamvinäger, ruccola och rostade mandlar.

En dag åt vi tranbärsbröd med just ruccola, tomater, lök och mozzarellaost. Jag dressade med vit balsamvinäger, olivolja, salt, peppar. Som vanligt var tomaterna och vinägern godast.

En gång åt jag potatisgratäng från peka som jag toppade med lite fetaost och serverade med gnissliga gröna bönor. Det var livet. Världens latmat, och att det inte smakar så mycket gör ju ingenting när inget smakar så mycket. Inte ens snacksoliverna från Zeta gjorde några större underverk.

Jag avslutar med ovan: något slags piroger som jag fylld med potatis, ägg, spenat, ost och kryddor, samt serverade med ugnsbakad fetaost och grönkål, en stooooor klick matyoghurt och potatissallad med oliver, grönkål, kronärtskockor och annat gott. Det ser ju riktigt fint ut! Måltiden är dessutom från innan jag förlorade smaken. Det har blivit en del nudlar och pasta med vitvinssås och ärter.

Undra hur det blir på lördag. För jag misstänker att jag inte ska åka hem till mamma och pappa och spraya baciller på dem. Ska jag kunna sno ihop något? Erik kan laga mat, men är det ens värt? Hmm.