♡ Jag har tvättat och sorterat tre stora maskiner tvätt. ♡ Det har varit en fin och behaglig arbetsvecka, om än lite kort. ♡ Bakmaskinen snörde ihop ett prima solrosbröd i onsdags, med kraftig skorpa. ♡ Regn i ett dygn tog hand om ett och annat polleninfekterat område. ♡ VÄDRET! Balkonglivet! ♡ Att gå ut och äta på Hörnet med Erik, Viktor och Laia!
♡ Måsarna har sitt förmiddagshäng på gallret ovanför vår bil. Alltså… det är så äckligt…
♡ Jag skulle behöva tvätta bilen igen, för alltså… dessa måsar… usch. ♡ Terapi-i-i-i-i-i-i-i ♫ ♡ En stugvisit är nästan ett måste, och om inte: ut och äta igen!
Igår, efter en hel dag i solskenet, gick jag och Erik ut för att träffa vår bästa vän Viktor. Han har flyttat till Stockholm för flera år sedan, men innan dess firade vi alla nyårsaftnar och midsomrar med honom, i princip. Jag bär honom väldigt nära mitt hjärta.
Så vi gjorde oss fina för att gå ut och träffa honom och hans tjej.
Viktor kom och hälsade på i Umeå med sin flickvän Laia, som även är blivande mamma till deras barn. Jag var en liten lipsill som vanligt, men det var och är glada tårar. Vi gick ut för att dela en matbit och hundra års uppdämda konversationer. Konversationerna får stanna hos oss, men resten delar jag med glädje. Destinationen: runt Hörnet!
Jag blev tyvärr för obekväm för att fota all den härliga mat vi tog in, men låt mig leda er genom kvällen: vi inledde med en frozen passionsfruktsmargarita, en virgin rabarbermargarita och två negroni. Till middag tog herrarna lammentrecôte som serverades med kantarellaracini (friterad risotto), vilken Erik sa var helt otrolig. Laia tog vegetarisk tartlett med grillad zucchini och jag tog grillad röding med forellrom och den mest ljuvliga picklade blomkål. MMMM.
Vi satt länge, länge, länge. Och idag är jag ännu glad.
Förmodligen är det för att jag är svältfödd på solsken och värme, men jag kan inte föreställa mig en bättre långhelg att ha långhelg på.
Jag är lärare, och alla lärare lider i maj, så jag vet att kristihimmelsfärdsdag alltid är en väldigt välkommen torsdag. Men i år är det verkligen något extra. Jag lider inte och det är strålande sol. Maj kom verkligen med fullständig revansch i sitt öga.
Jag har nu nästan flyttat ut. Jag visste att jag skulle det, men i april kröp tvivlet på. Nu är tvivlet bortblåst, närmast bortglömt. Jag går in för att hämta saker att pyssla med eller för att gå på toaletten eller för att laga mat. Men jag äter här ute. Jag bloggar här ute. Jag läser böcker och lyssnar på musik och ser på film här ute, under soltimmarna.
Måtte vi få en sommar lika het som 2018 så jag aldrig behöver gå in, förutom för att ta en kalldusch.
Den 18 maj 2018 skrev jag såhär i min dåvarande blogg: ”Det är rätt skönt att lite då och då komma på sig själv med att vara, kanske inte normal, men åtminstone tillfreds med det onormala av mig själv. Vass, skrattig, social, inbjudande och syrlig. Allt i ett och alla gillar inte allt i ett. Och jag, jag bryr mig inte längre om de där ‘alla’”.
Jag tror att jag är på väg tillbaka till det där. Det känns bra att se lite av mitt forna själv i mitt nya själv. Det är extra skönt att veta att jag även för fem år sedan hade råkat slarva bort mig lite. Saker och ting kommer och går. Personer kommer och går. Målbilder kommer och går. Och så kommer de igen.
Det finns trygghet i vissheten. Sakers kretslopp. Att inte måste vara samma på jobbet som man är på fritiden. Att inte måsta vara samma idag som jag var igår.
Idag kramade jag tre kollegor hej då, för de ska åka iväg på resa i Europa med årskurs 8 och 9 i två hela veckor efter långhelgen. Själv ska jag bara vila. Fötterna på bordet, typ.
Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på, men jag har nu lutat mig tillbaka efter en härlig middag med köttfärssås, pappardelle och ett nybakat solrosbröd.
Hoppas att ni har en fin onsdag, och att den känns precis som den allra bästa av fredagar. Min gör det. Ingen stress och press, bara lugn och ro och film.
… av min bloggmånad. Det kanske stannar på 16, för nu har jag nästan slut på bilder och idéer att skriva om. Men kul var det!
En sak jag tycker är lite, i brist på andra ord, spännande med mitt jobb är att det ligger i ett nedlagt mentalsjukhus. Det var ett mentalsjukhus som inte hade alldeles rent mjöl i påsen… kanske hade inga sjukhus som behandlade personer med psykiatriska besvär rent mjöl i påsen, innan psykofarmaka.
På Umedalens mentalsjukhus lät man de oroligaste drogas ner till närmast sömn hela dagar, de kunde få kallbada och långbada och lobotomeras: över 700 på tio år och jättemånga dog. Det känns ibland kusligt att veta att de bodde där och behandlades så. Vad finns i väggarna, liksom? Vad minns golven?
Efter att mentalsjukhuset lades ner 1986 och Hannaskolan öppnades 1992. I vårt hus bodde ”oroliga kvinnor” vilket låter så milt, men egentligen var ”värst”. Patienterna som bodde på mentalsjukhuset var indelade i oroliga, halvoroliga eller lugna.
Sedan byggdes Skulprurparken fram, som idag alltså är på hela sjukhusområdets omnejd. Jag har tagit en liten lunchpromenader där i området, men eftersom våren kom så sent (ni ser ju hur dött det är än) är det alldeles blött i marken av snösmältning så än kommer jag inte så långt.
Konstverket här ovanför kan ni läsa mer om HÄR. Det står alldeles bredvid vår skola och det är fint att kunna gå dit och förundras ibland. Det är finast i verkligheten, lite sällsamt och blir olika beroende på vilka fönster man tittar genom.
Ska vi avsluta med något mindre sällsamt? Något normalt istället? Ja, det ska vi. Här är jag på vår balkong:
Det har varit sol och varmt och vindstilla nästan hela dagen, men nu har himlen öppnat sig med ett hällregn som spås hålla i sig ett helt dygn. Det blir skönt att få bort lite av all pollen och allt damm, faktiskt!
I april var jag sjuk. En hel månad! Själva viruset varade såklart inte en månad, men sviterna dröjde sig kvar. Då tänkte jag att mitt gymkort på IKSU Spa var för dyrt. En enda månad av att inte gå dit gjorde att det kändes otroligt ovärt. WordPress rödmarkerar ordet ”ovärt”, men det är ett riktigt bra ett, så jag ändrar det inte.
Men sedan kom första maj och jag bestämde att jag nu kunde börja lite igen. Sedan dess känns det inte alls för dyrt; tvärtom har jag gjort mig så hemmastadd där under den här ”nystarten” i maj att det känns som ett litet hyrespåslag bara.
Den här dagen valde jag att bara köra funktionell träning med kroppens egen vikt, efter en uppvärmning genom två kilometer rodd. Jag har så ont i korsryggen, eller snarare i själva korsbenet, men det här lilla rummet med sina mjuka mattor fungerar alltid. Att rulla runt på en pilatesboll gör underverk.
Jag fick bästa platsen för lunch efter, det ligger invid de stora panoramafönstren, är hett och fuktigt och på balkongen just ovanför bassängerna. Där åt jag quinoasallad med fetaost och läste Pappersstäder av John Green, innan det var dags för det som verkligen behövdes:
MASSAGE!
Och Bonaqua. Varför inte? Jag hade ingen tid att passa och korsryggen var verkligen en pina. Så, med proppar i öronen lät jag tiden bara rulla förbi tills jag var så yrslig att jag nästan vinglade mot duscharna. MMMMM. MMMMMMMM!
♡ Jag gick på promenad på lunchen genom Umedalens skulpturpark. ♡ Lite viktiga göromål är genomförda också, såsom att tvätta kläder, tvätta bilen och däckskifta. ♡ När jag gick för att handla behövde jag varken tröja eller jacka..! ♡ Spadagen med syrran var inte horseshit om man säger så – vilka fulla batterier det gav, i efterhand. ♡ Det stora kalaset på Hannaskolan blev en riktigt lyckad historia, med många skratt och mycket lek. ♡ Vääääädreeeeeeeeeeet! VÄÄÄÄÄÄÄDREEEEET! Revanschvädret. ♡ Revanschvädret ledde till att alla björkar fick sina ljusgröna musöron exakt samtidigt! ♡ Stugan har smält fram. Havet är öppet!
♡ Våra grannar har tagit för vana att spela dålig musik med subwoofern på högvarv… tack och lov inte på nätterna. ♡ Jag har tuggat fast något mellan kindtänderna och jag får inte loss det med varken tandstickor, tandpetare, mellanrumsborste eller tandtråd. Aj aj aj. Idag, söndag, sitter grejen fortfarande fast och varje gång jag tuggar känner jag hur den åker djupare och djupare ner i käken. ♡ … och jag måste använda så mycket ögondroppar om jag inte ska bli nästan blind av björkpollen.
♡ Terapi, tvätta och hämta ut paket från IKEA, då min restade fåtölj och dyna till balkongen ska komma. ♡ Är det dags för bio snart eller! Jag vill ju det, men varje gång jag kommer loss tidigt från jobbet är det så vackert väder att det hittills inte blivit av sedan jag uttryckte önskan. ♡ Jag är väldigt pank, men jag tänker mig att min man kanske kan få ta ut mig på middag. ♡ Potentiellt ett litet stugbesök, men jag ser att vädret tänker ångra sig under vecka 20. ♡ Men för tusan, man är ju ledig torsdag och fredag!?
I slutet av april trodde man aldrig att det skulle hända. Barmarken. Pirret i magen. Glittret i ögonen. Kvällssolen som inte skrämmer en in i rummens dunkel. Men då visste man inte vad halvvägs-in-i-maj betydde. Idag vaknade vi långsamt och det stod att det var 22,7 grader utanför fönstret då.
Och det höll i sig även på kvällen.
Jag fick hämta ut ett paket till Erik med en massa Warhammer-grejer och han satt och läste om de uppdaterade arméerna (eller nånting, jag lyssnade inte så mycket) och bokens bladsidor är förgyllda och gnistrade till i solen när han vände blad. Liksom ölburken som matchade så fint. Inte min, men snart kommer nätter då ljuset aldrig tar slut och då är dina färger blå.
Erik ska snart på spelning, men tyvärr är det inte riktigt min kväll för det. Kanske åker jag för att möta upp dem när de förflyttar sig från Teg till Centrum, men troligtvis avslutar jag här hemma och det gör mig faktiskt inte så mycket. Inte nu när det är ljust och varmt och ledigt!
Allihopa: ha en underbar lördag! Spelning och soffhäng är precis lika betydelsefullt, beroende på behov!
För att vara en så strålande majstart har maten ändå börjat ganska ”fult”. Men en gång för länge sedan slutade jag i princip skriva för att jag hade slut på ”fina bilder”. Så tråkig utveckling, tycker jag. Nu försöker jag få tillbaka lite, lite, lite i taget: strunt samma att det blev fult. Gott blev det (mesta) i alla fall!
Först har vi ”avspettade” kebabspett i pitabröd med en potatissallad. Ruccolan hade frusit i kylskåpet, så jag serverade med extra mycket curry- och limedressing (Eriks såser) och skopade upp lite av ingredienserna från potatissalladen med kebaben istället.
Jag älskar hemgjord potatissallad. Min mammas är allra bäst, men den här blev inte så dålig heller: fast gourmetpotatis (alltså den hette så, jag försöker inte leka fin) med finstrimlad purjolök, rädisor, oliver och kapris, samt en dressing med citron, majonnäs och créme fraîche, bland annat. Mmmm.
Dagen efter fanns det rester, vilket gladde mig. Då vankades fläskkotletter med tomatsallad, fetaostsröra och baguette. Basilikan kommer från min egen lilla balkongodling 🙂
På onsdagen kom jag hem vid 17:30 och var slut, så Erik fick snöra ihop french hotdogs till oss. Jag har french hotog-dressing, chilisås och ketchup i min, medan Erik har ketchup, chilisås och rostad lök i sin.
Jag njöt av det lättsamma och lite slafsiga i att dela en körvmåltid sådär bara. Egentligen tål jag inte rökt mat, så det får väl bli once in a blue moon och jag sotade för det hela kvällen.
På torsdagen vankades det kycklingklubbor med quinoa och grönsaker. Enklare får man söka efter, men det var väldigt gott… i quinoan är det bland annat mynta, citron, purjolök och tomat. Det borde vara MER mynta, men då vet jag det till nästa gång.
Idag lagade jag club sandwich. En stor en. En för stor en. Låt oss säga att jag tror att kvällen är ungefär slut nu, trots att jag tyckte att jag ”lade av” i tid.
Vi har cosmopolitansallad, kyckling, tomat, bacon, majonnäs och lite dijonsenap, samt pommes frites. Det kändes som en riktig fredag att käka ”pubmat” och dricka en immig med Erik. Vi ska fortsätta i samma anda: Erik spelar Legend of Zelda: Tears of the kingdom medan jag sitter med datorn i knät, skriver, läser bloggar och ser på Midsommar.
Hoppas ni har ätit något gott och gjort något trevligt. Alternativt ska äta något gott och göra något trevligt.
Ajli Müller 