Jag och syrran har diskuterat kläder. Det händer ibland, ofta i säsongsskiften. Det ter sig ganska naturligt: vid säsongsskiften behöver man ofta skifta hela eller delar av sin garderob av rent praktiska skäl. Då leder mina tankar sig osökt in i djungeln av ”vilken stil har jag” och ”vilken stil vill jag ha”.
Min storasyster jobbar på Åhléns modeavdelning så hon är bra att surra med. Jag gillar ju kläder. Mycket. Jag gillar idén om kläder. I praktiken är jag ofta både lat och bekväm. Jag går inte runt och tycker att jag är ful, men när jag blir utseendefokuserad tycker jag ofta att jag ser ganska tråkig ut.
Men egentligen ser jag kanske mest ut. Folk ser ut. Folk är inte influencers. Folk är inte en del av ett samhälle med en viss typ av estetik. Jag tror jag tror det, för att jag att jag ser så mycket Tarantino-filmer och följer alla elle-bloggare vars hela flöden osar av stilsäkerhet. Då vill jag ha det. Vara det. Det enda jag har som på något sätt är ”min stil” är mina prickar. Jag har haft dem i perioder, alltsedan min kropp stötte ut ögonbrynspiercingen i gymnasiet.
Kanske har inte ”folk” en stil, utan istället saker de trivs i och med. Om man ger stil epitet – sportig, preppy, bohemsk – kanske ”folk” hamnar mer eller mindre inom dessa. Skulle jag ha möjlighet att skapa en egen garderob som i The Capitol skulle jag välja cali/surfartjej på sommaren och snow/skateboardtjej på vintern. Det är stil som mina egna kläder ändå redan är och flirtar med. Fast, ni vet, på en 33-årings kropp och med en 33-årings mognad.
Jag tror inte jag hade skrivit det här inlägget om jag inte hade haft min ”bloggmånad”. Det bor ingen modebloggare i mig. Det konstaterade jag 3 april också när jag nästan bara klädde mig i svart. Men det hade varit kul att ha en stil, som man kan sätta epitet på. Jag tror heller inte jag hade skrivit inlägget om jag inte simultant sett The Queen’s Gambit en gång till… aja. Slut. Bra slut på ett blogginlägg.
Ajli Müller 
Min stil just nu och har varit de senaste åren är träningskläder. Men när jag inte drar på mig träningskläderna så gillar jag det blommiga och romantiska. Har alldeles för många klänningar i garderoben till exempel….
GillaGilla
Träningskläder är snyggt, jag har väldigt få träningskläder… men jag har en ganska kort karriär inom träning också. Jag har dock satt upp det som mål för juni (med tjuvstart redan nu såklart): att komma igång med träning igen och träna liksom mer ”på riktigt” eller vad man ska säga 🙂
GillaGilla
Jag gillar att tänka att det man trivs med är ens stil 🙂
GillaGilla
Jaaa, fast du har ändå en man kan KALLA något, jag skulle vilja ha en också :’)
GillaGilla
Dina tre prickar är superfräsiga – kul med det där lilla extra unika 🙂
Jag tror inte att jag har en specifik stil. Jag har drömmar om att känna mig bekväm med att ha en viss slags stil (lite brittisk akademisk-/kontors-/femtio-tals). I realiteten tycker jag mest om att gå klädd i bekväma kläder och kläder som tåler att cyklas med till jobb. Har en superfin hatt som jag gärna skulle vilja ha oftare, likaså fina klänningar som hänger i garderoben – men det känns alldeles för uppklätt på jobb (och opraktiskt när man cyklar…). Vet inte ens vad jag vill ha sagt med detta 😀 men ja, jag är nog inne på ditt spår – vad kul det hade varit att ha en ”stil”, men ja, det finns så mycket annat att lägga tid och fokus på 🙂
GillaGilla
Vad härlig kommentar, att få ta del av dina tankar ger mig jättemycket. Och det låter lite som att vi sitter i samma skit: i realiteten är vi klädda så man kan cykla och jobba och leva bekvämt, men i tanken drömmer vi åtminstone delvis om att vara bekväm i en annan stil också 😀 Jag tänker skaffa en stil… förr eller senare!
GillaGilla
Modeinlägg kickar igång mig! Har du kollat på kläderna från tillverkaren Eivy? Apropå snowboardtjej. Du påminner mig om den stilen och hade kunnat vara deras modell.
GillaGilla
Vad glad jag blir! Jag har faktiskt flera Eivy-plagg, men eftersom jag har gått upp så mycket i vikt ligger de i en låda och väntar. Men det skulle vara roligt att fylla på lite i garderoberna, och byta ut och lägga till och skapa lite snowboardtjeja igen 😀
GillaGilla
precis som du följer jag alla elle-tjejer. jag ser deras klädesplagg så ofta och återkommande att jag tänker att det är mina kläder. på så sätt tror jag att jag har en STIL. en psykolog hade nog älskat att grotta i mina icke-existerande gränsdragningar, men det funkar för mig. obs. detta funkar bara om man inte kollar sig i spegeln så ofta.
GillaGilla
Haha, alltså kan det här vara världens mest peppiga kommentar? Jag ska göra samma sak och tänka att det är mina kläder och min stil. Jag har en spegel, men den tror jag att jag skulle kunna undvika om jag istället får intala mig att deras stil är min stil XD
GillaGilla