återkommande tankar om mat

Oj oj oj, vad mat är ett stort intresse. Egentligen. Jag brukar under våren och hösten alltid tänka att jag borde värna det intresset, polera det, behandla det lite värdigare än jag gör. Jag undrar om det är för att våra bloggare börjar med somriga dukningar och somrig mat? Det är ju deras yrke att göra det bra, och OJ vad de gör det bra.

Jag skulle vilja. Skulle vilja kunna duka vackert och laga skaldjur, och lägga upp t men alltså… hittills har det stannat vid just viljan. Den delen av intresset för mat har jag aldrig övat på, gått kurs för eller på annat sätt investerat i. Det intresset sitter mest i tanken. Men jag njuter av andras bilder. Avundas. Tänker ”en dag…”. Här är i alla fall lite mat från förra veckan…

Teriyakikyckling i fullkornsbaguetter! Eriks hade strimlad cosmopolitansallad, gurka, oliver, rödlök, ost och hemgjord chipotle-southwest. Min hade strimlad cosmopolitansallad, tomater, oliver, inlagd gurka, ost och hemgjord chipotle-southwest.

Fläskytterfilé med rosépepparsås, ris, haricot verts och keso. Erik älskar tydligen rosépeppar, så detta var riktigt lyckat hemma. Mer lär det bli, för vi har fyra medaljonger kvar till en annan vecka 🙂

Pappardelle med köttfärssås och ett stort moln av parmesanost och basilika från balkongen. Smarrigt i all sin enkelhet.

Reprisbild på grillad röding från restaurangen Hörnet. Jag tittade mer noga på menyn inför att publicera det här inlägget och nu ska ni få höra vad jag åt i all sin detaljrikedom: röding i citronsås med forellrom, svart caviar, svartkål, syrlig blomkål och purjolökspuré.

Vi åt även en pasta med grönkål, tomater och parmesanost. Det var en snäll, snäll middag och det var lite hela poängen. Bädda med lite bomull efter en natt på vift.

Blandat grejs som fastnat på bild: smoothie på banan, blåbär och yoghurt, en kopp nihonmix, en fredagsfrukost på skogsbärsyoghurt med special K och kaffe, en latmiddag korv med bröd och en söndagsfrukost på falurågrut med ost och rädisor.

Jag förstår att det här inte är ett så roligt inlägg kanske, men det är genom att skriva och fota och blogga som jag minns mina dagar. Ergo: det kommer en del sån’t här ibland.

Det är sorgligt att maten är så dyr. Jag och Erik jobbar båda två och har inga barn, så vi kan köpa mycket mat, men nu börjar vi ändå behöva tänka mycket. Hur är det för människor som inte har lön? Hur är det för människor som har andras munnar än sina egna att mätta? Jag blir ledsen. Och så blir jag även ego-ledsen: varmare temperaturer och ett större geografiskt område för ”tidigare-hemmasittaren-Julia” gör att jag helt plötsligt vill mer och mer och mer och mer. Och så blir det ekonomin som hindrar mig.