… av min bloggmånad. Det kanske stannar på 16, för nu har jag nästan slut på bilder och idéer att skriva om. Men kul var det!
En sak jag tycker är lite, i brist på andra ord, spännande med mitt jobb är att det ligger i ett nedlagt mentalsjukhus. Det var ett mentalsjukhus som inte hade alldeles rent mjöl i påsen… kanske hade inga sjukhus som behandlade personer med psykiatriska besvär rent mjöl i påsen, innan psykofarmaka.
På Umedalens mentalsjukhus lät man de oroligaste drogas ner till närmast sömn hela dagar, de kunde få kallbada och långbada och lobotomeras: över 700 på tio år och jättemånga dog. Det känns ibland kusligt att veta att de bodde där och behandlades så. Vad finns i väggarna, liksom? Vad minns golven?
Efter att mentalsjukhuset lades ner 1986 och Hannaskolan öppnades 1992. I vårt hus bodde ”oroliga kvinnor” vilket låter så milt, men egentligen var ”värst”. Patienterna som bodde på mentalsjukhuset var indelade i oroliga, halvoroliga eller lugna.
Sedan byggdes Skulprurparken fram, som idag alltså är på hela sjukhusområdets omnejd. Jag har tagit en liten lunchpromenader där i området, men eftersom våren kom så sent (ni ser ju hur dött det är än) är det alldeles blött i marken av snösmältning så än kommer jag inte så långt.
Konstverket här ovanför kan ni läsa mer om HÄR. Det står alldeles bredvid vår skola och det är fint att kunna gå dit och förundras ibland. Det är finast i verkligheten, lite sällsamt och blir olika beroende på vilka fönster man tittar genom.
Ska vi avsluta med något mindre sällsamt? Något normalt istället? Ja, det ska vi. Här är jag på vår balkong:
Det har varit sol och varmt och vindstilla nästan hela dagen, men nu har himlen öppnat sig med ett hällregn som spås hålla i sig ett helt dygn. Det blir skönt att få bort lite av all pollen och allt damm, faktiskt!
Ajli Müller 
Men så häftigt och förfärligt! Jag blir så förundrad över sådana byggnader där det hänt ”viktiga saker”. Likadant med gamla sjukhus osv. Som man sedan bara gör om till något vardagligt, som om väggarna inte en gång innehållit dramatik.
Och den där efterrätten är väl inte tråkig?! Kanske vaniljsmaken för den har jag inte provat, men de andra med passionssmak osv är ju svingoda. Är lyx för mig för de är så dyra att jag aldrig kan med mig att köpa dem.
GillaGilla
Nej alltså, den är ju inte äcklig vaniljssmaken, men det känns som… tråkigt för jag hällde inte ens upp den i ett glas, haha XD Vi äter så sällan efterrätt så när vi gör det brukar vi ändå du vet, smöra lite digestive och toppa med lite bär eller något. Meeeeen, icket. Vi fick dem i liksom ”gåva” när vi köpte matkasse via ICA, ganska trevligt 🙂
GillaGilla
Jag förstår vad du menar med tråkig nu. Den inspirerade i alla fall mig till att köpa en sådan med citronsmak när jag handlade igår. Tänker äta den med andakt någon dag. 🙂
GillaGilla
ÅÅÅH ja, gör det!! Idag ska jag på restaurang… har inte råd, men Erik har råd så han ska få ”lov” att bjuda. Det känns jättefint.
GillaGilla
Så mysigt! Och det kan det väl vara värt för honom, han får ju äta middagen med dig. 🙂
Känner jag behöver säga att jag hade kunnat köpa sådan där kvarg mycket oftare än jag gör, för vi har inte ont om pengar (vilket min sambo påminde mig om häromdagen när jag hade lite dåligt samvete över att ha betalat 36kr för två paprikor). Jag är bara otroligt snål när det kommer till saker, framförallt mat. Att köpa 200g kvarg jag äter upp på en gång för 16 kr (som den kostade på mitt ica), när jag också köper en liter fil som räcker till 4 ggr för 17kr. Jag är lite dumsnål helt enkelt. För jag skippar det jag är sugen på om jag tycker det är för dyrt.
GillaGilla
Jag är dumslösaktig istället och köper allt jag känner för = har inte råd att gå på restaurang den 19/5 😅
GillaGilla
Vad menar du med rubriken, 18 dagar sen vad? Gillar texten på skylten vid Räddningsplatsen. Intressant att läsa om gamla mentalsjukhuset. Såg Bridgeton-spinoffen ”Queen Charlotte” i helgen och visar mycket om hur Kung Georgs mentala hälsa försökte botas på många obehagliga sätt.
GillaGilla
Oj, haha, det var egentligen inledningen till ett helt annat blogginlägg och, men så skulle jag flytta bak det och allt blev liksom kvar. Det har gått 16 dagar (alltså skulle publicera det den 18/5 egentligen) av maj och jag skulle blogga varje dag i en månad… men nu börjar liksom orken att vara alldeles slut! XD
Usch ja, tänk så lite man vet innan man vet, och vad man är villig att testa på människor… så fruktansvärt.
GillaGilla
Spännande med mentalsjukhuset! Det finns mycket märklig och mörk historia lite vart som helst, bara man letar lite! Uscha
GillaGilla
Jaa, mina elever ska ut på europaresa snart och det är spännande att höra att de ska få besöka gamla ärr från andra världskriget och så… jag tycker att det ÄR spännande, men jag menar egentligen inte ordet SPÄNNANDE, men jag vet knappt vad det är jag känner!
GillaGilla
Min mamma var mentalskötare. Hon berättade många historier från sina första år (slutet av 60-talet, början av 70-talet), om psykiatriker som gick i regression och blev helknäppa, senare när psykiatrireformen kom på 90-talet och mamma och andra i psykiatrin förgäves höjde sina röster då de misstänkte att många skulle ta livet av sig (vilket också hände) och även att många skulle bli sittande i social isolation (vilket också hände). När Gullbernaområdet (en gång Sveriges modernaste mentalsjukhus) byggdes om och utvecklades med nya bostadsområden ryste mamma och sa att hon aldrig hade kunnat tänka sig att bo nära den skog där så många hade hängt sig. Psykisk ohälsa är fortfarande svår att hantera, både för alla som lider av den och alla som behöver förhålla sig till den. Det är viktigt att känna till historien som ligger bakom en för att kunna hitta bra vägar framåt.
GillaGilla
Så spännande (också: i brist på bättre ord, jag menar liksom inte thrilling utan något annat) att höra om din mamma och reformen, regressionen… Oj oj. Självklart är psykisk ohälsa svårhanterligt. Jag upplever nu en fin hand från vården. Jag har testat många behandlingsformer, i synnerhet under tiden jag köade till mottagningen jag nu går vid, och flera saker fungerade ganska dåligt. Men jag har aldrig upplevt att någon försökt kasta tvivelaktiga läkemedel eller integritetskränkande frågor och behandlingar kring sig. Jag är glad att vården jag mött ändå har varit för patienten och inte någon slags forskning på mig.
GillaGilla
Gud så läskigt, men intressant, jag fascineras så mycket av sånt!
GillaGilla
Jag också ändå, skulle lätt kunna slinka rätt in i dark tourism..!
GillaGilla
Nej men wow så spännande att jobba i en byggnad med en sån historia. Eller ja, spännande och spännande. Du fattar vad jag menar. Kan man se ”spår” av det idag? Alltså inte att det ligger sjukhusutrustning överallt, men om man låtit rum och så vara intakta? Typ, nu ska vi ha syslöjd i gamla besöksrummet för halvoroliga? Eller har man blåst ut allt? 🙂
GillaGilla
I vår byggnad syns väldigt lite spår förutom i källaren. Och källaren är kulvertarna. Man ser tvätteriet och alla byggnader sitter ihop som på NUS, med ”gångar” under byggnaderna, över tre kilometer. Jag tror inte allt är utblåst, jag tror snarare att allt är bortglömt. Vi vet att ställen med två fönsterpar i rad betyder att långbaden fanns där… men inte så mycket mer än så. Ute på gården är den stora klockan kvar som ”ringde in” lugna patienter till mat. Och den stora feta skorstenen står ännu utanför mitt SYV-fönster.
GillaGilla
Oj, intressant! Det är intressant, och vissa fall obehagligt, hur gamla byggnader används idag! Jag är ju från Norrköping som är känt för vår gamla textilindustri, och det är väldigt intressant hur de gamla spinnerierna och fabrikerna idag används som museum, campus, kontor o.s.v.!
GillaGilla
Jaaa, det är såååå intressant, sådana saker. Verkligen superintressant!
GillaGilla