ett litet hyrespåslag

I april var jag sjuk. En hel månad! Själva viruset varade såklart inte en månad, men sviterna dröjde sig kvar. Då tänkte jag att mitt gymkort på IKSU Spa var för dyrt. En enda månad av att inte gå dit gjorde att det kändes otroligt ovärt. WordPress rödmarkerar ordet ”ovärt”, men det är ett riktigt bra ett, så jag ändrar det inte.

Men sedan kom första maj och jag bestämde att jag nu kunde börja lite igen. Sedan dess känns det inte alls för dyrt; tvärtom har jag gjort mig så hemmastadd där under den här ”nystarten” i maj att det känns som ett litet hyrespåslag bara.

Den här dagen valde jag att bara köra funktionell träning med kroppens egen vikt, efter en uppvärmning genom två kilometer rodd. Jag har så ont i korsryggen, eller snarare i själva korsbenet, men det här lilla rummet med sina mjuka mattor fungerar alltid. Att rulla runt på en pilatesboll gör underverk.

Jag fick bästa platsen för lunch efter, det ligger invid de stora panoramafönstren, är hett och fuktigt och på balkongen just ovanför bassängerna. Där åt jag quinoasallad med fetaost och läste Pappersstäder av John Green, innan det var dags för det som verkligen behövdes:

MASSAGE!

Och Bonaqua. Varför inte? Jag hade ingen tid att passa och korsryggen var verkligen en pina. Så, med proppar i öronen lät jag tiden bara rulla förbi tills jag var så yrslig att jag nästan vinglade mot duscharna. MMMMM. MMMMMMMM!