på spelning i vimlet

Ursäkta, vem är jag ens. I fredags skrev jag att ”Ett galej per vecka är kanske vad kroppar tål när man är ovan… ” men sedan tänkte jag om. Minst två, visst? Jag är 33 år och har inga barn. Minst två!

I lördags tog jag och Erik våra cyklar och rörde oss in mot centrum och Facit Bar klockan 21 för att gå på spelning. Sekunderna skulle supporta med start vid 22-tiden och jag var laddad. På med nagellack för första gången sedan evigheter, bara en sån’ sak!

Vi började med en drink på övervåningen som var så sjukt stor – det varken syns eller känns så från ingången som är bara en liten trappuppgång. Där uppe satte vi oss med bandet eftersom Erik är kompis med en av dem och jag upptäckte att jag också känt två andra från mina studietider. Roligt!

När bandet gick ner tog vi rygg på dem och försvann ner i Facits källare som fylldes med folk allt eftersom tiden gick. Flera var nog där för Sekunderna, lika många var där för Karl Knut Sigurd som skulle gå på efter. Det var roligt och för mig riktigt, riktigt spännande att få se så många människor. Ett vimmel!

Om det här ska bli en vana, vilket jag hoppas att det ska bli eftersom jag hade så roligt att jag kan gråta, måste jag nästan lära mig hur man fotar i mörker och rörelse. Jag minns genom att ta bilder, så det vore ändå roligt om de var skarpa. Kanske är det asking for the moon, men lite dimma har väl aldrig skadat någon.

Vi stannade inte på nästa spelning, eftersom vi sett och hört det vi ville. Så vi kramade bandet adjö och slank in på MAX för en bit nattamat innan vi cyklade hemåt.

Vi träffade en av mina kollegor på MAX, där vi stannat till för en originalburgare (jag) och dubbel frisco (Erik). Någonstans mellan bilden ovanför och att ha stannat och surrat med honom slarvade jag bort både handskarna och min Facitmössa (merch jag köpte för ohemula pengar för att jag fick så ont öronen av att cykla). Det är ett mysterium jag inte kommer lösa, de är ju där på fotot! Jag förstår inte!

Vi tog oss hem på ett par minuter ändå, och efter att ha värmt upp öronen ett litet tag kunde jag lägga mig i hyfsat god tid för att ha varit en riktig utekväll. Nöjd, varm, glad. Vill göra det om och om och om igen.