Månad: maj 2023

Nu är maj snart över och vilken månad jag har haft ändå. Jag hoppas er månad var strålande också! Jag är så glad att det är måndag och har haft en riktigt bra sådan. Måndagar och onsdagar är riktigt bra dagar för mig, rent generellt. Men trött, det är jag. Så är det ju i maj, man knyter ihop alla säckar inför semester.

Efter jobbet gjorde jag om lite i hemmet. Jag hade tänkt visa, men så kom jag ihåg att jag har ju inte ens visat hur det såg ut innan. Det blev i alla fall ljusare. Men istället för att visa hemmet efter får ni se mig efter.

Jag tyckte att jag var lite söt i linneskjorta i grönt med knyt som perfekt matchar mina hemmatofflor. Störningsmomentet att kragen har vikt sig åt fel håll och att mitt öga är knallrött får vara kvar eftersom man i bakgrunden ser min snäckmobil som jag fått av Fanny och de två glaskulorna jag själv blåst.

Och på vägen till ICA matchade också den här doftande häggmispeln. Jag gick bara en sväng ner för att köpa rom till att göra en romsås till dagens middag.

Middagen blev enligt ovan en stekt portion lax, toppad med stekt salladslök och ingefära, sallad, romsås och potatisgratäng.

Ungefär där tar nog min måndag slut, då klockan 20:00 markerar klockslaget då tekokaren sätts igång och nedvarvningen inleds. Det är dit det bär nu.

Tack för idag.

Det finns saker som man ägnar sig åt under veckorna, som varken är rena höjdpunkter eller rena bottennapp. Bilder från en grå eller lite pastellaktig vardag, tankar om mellanmjölk och att svara ”Det är bra, tack, själv?” för att det varken behövs eller orkas med så mycket mer än så. Allt sånt får aldrig vara med på bloggen. Förrän nu.

Vecka 21 var ungefär det mest normala slentrianvecka maj har haft. Men vi kan väl kika?

Jag har tränat en gång och simmat en gång. Inget av passen var särskilt intressanta. Jag fortsätter läsa boken Lärarinnan: je suis Elin Mild, men eftersom jag själv är lärare blir jag irriterad över hur icke-trovärdiga karaktärerna är. Det blir lite av en pastisch. Jag får läsa ut den med det filtret.

Jag har tappat självförtroendet vad gäller mat, men efter en fin kommentar valde jag att ta nya tag, här med stekt olivbröd, löjrom, gräddfil, salladslök och lite peppar och furikake, samt en skiva oxfilé med klyftpotatis och ceasarsallad. Ni ska veta att kommentarer på den här bloggen verkligen fastnar hos mig. Jag har inte så många kompisar i verkligheten, så att få surra lite här kan göra stor skillnad för mig. Hoppas ni fortsätter skriva!

Jag har handlat och haft en jättefin skjorta som man behöver steama kanske tre gånger per dag om man vill att den ska vara slät. Kanske den SKA vara skrynklig, finns det sån’t material? Där hela tanken är att att den ska vikas och skrynklas? Jag bestämmer det, för det är bara löjligt hur ofta jag annars måste steama den. Eller stryka, för all del.

Sedan har det liksom inte hänt så mycket mer: jag har varit hos doktorn, jag har varit på jobbet, jag har gjort så gott jag kunnat och låtit det få räcka. Varför inte.

Jag och syrran har diskuterat kläder. Det händer ibland, ofta i säsongsskiften. Det ter sig ganska naturligt: vid säsongsskiften behöver man ofta skifta hela eller delar av sin garderob av rent praktiska skäl. Då leder mina tankar sig osökt in i djungeln av ”vilken stil har jag” och ”vilken stil vill jag ha”.

Min storasyster jobbar på Åhléns modeavdelning så hon är bra att surra med. Jag gillar ju kläder. Mycket. Jag gillar idén om kläder. I praktiken är jag ofta både lat och bekväm. Jag går inte runt och tycker att jag är ful, men när jag blir utseendefokuserad tycker jag ofta att jag ser ganska tråkig ut.

Men egentligen ser jag kanske mest ut. Folk ser ut. Folk är inte influencers. Folk är inte en del av ett samhälle med en viss typ av estetik. Jag tror jag tror det, för att jag att jag ser så mycket Tarantino-filmer och följer alla elle-bloggare vars hela flöden osar av stilsäkerhet. Då vill jag ha det. Vara det. Det enda jag har som på något sätt är ”min stil” är mina prickar. Jag har haft dem i perioder, alltsedan min kropp stötte ut ögonbrynspiercingen i gymnasiet.

Kanske har inte ”folk” en stil, utan istället saker de trivs i och med. Om man ger stil epitet – sportig, preppy, bohemsk – kanske ”folk” hamnar mer eller mindre inom dessa. Skulle jag ha möjlighet att skapa en egen garderob som i The Capitol skulle jag välja cali/surfartjej på sommaren och snow/skateboardtjej på vintern. Det är stil som mina egna kläder ändå redan är och flirtar med. Fast, ni vet, på en 33-årings kropp och med en 33-årings mognad.

Jag tror inte jag hade skrivit det här inlägget om jag inte hade haft min ”bloggmånad”. Det bor ingen modebloggare i mig. Det konstaterade jag 3 april också när jag nästan bara klädde mig i svart. Men det hade varit kul att ha en stil, som man kan sätta epitet på. Jag tror heller inte jag hade skrivit inlägget om jag inte simultant sett The Queen’s Gambit en gång till… aja. Slut. Bra slut på ett blogginlägg.

Här försöker jag verkligen fylla dagarna med liv, nu när världen fylls med liv! Knoppar har spruckit och snön har smält. Ett tag undrade man ju! När jag åkte iväg en sväng för att köpa lunch landade jag på IKSU spa, men inte för att träna utan för att ha rast.

Det blev en 60 minuters rast istället för reglerade 30 minuter, men det spelade ingen roll just den här dagen eftersom jag hade jobbat över ganska mycket tidigare i veckan.

Jag är så glad att den här säsongen äntligen har kommit. Jag tar det lugnt, visst gör jag det, men runtomkring är det så väldigt mycket som spirar att jag är tvungen att smittas lite lite lite i alla fall!

Nu känns det på riktigt som att det snart är semester, och på sätt och vis är det ju faktiskt det. Det som riktigt gjorde mig i sådan festlig stämning var gårdagen, vilken jag tillbringade med min familj i sommarstugan.

Havet glittrade som silver. Vi pratade oss hesa. Jag försökte läsa lite i boken som jag inlett i dagarna (Lärarinnan: je suis Elin Mild av Danny Wattin), men det fanns så mycket att ventilera att jag hela tiden tappade bort mig. Alla mina planer på att göra fint i friggeboden grusades av att det var så vackert väder och där vi låg bakom vasstuvan var det alldeles vindstilla. Vem vill gå in och städa då?

Innan kroppen har hunnit fatta att det är sommar räcker det dock med en förmiddag, så därefter avslutade vi med lunch, korsord och glass på altanen istället.

När jag kom hem igen vid 18-tiden kändes det som att jag hade varit borta en hel helg… det kändes märkligt att jag skulle till jobbet idag. Men då får jag längta istället!

På morgnarna sitter jag på balkonggolvet och äter frukost, eftersom solen ännu inte nått soffan för att ge sol i ansiktet. På eftermiddagarna flyttar jag gärna tvärtom in ansiktet i skuggan för att inte råka få huvudvärk. När sommaren äntligen är på väg vill jag ju inte råka ut för att behöva gå in från den. Fräknarna gör sig påminda så smått och humöret stiger stadigt.

Istället för att gå ut och äta kokar jag korv med bröd. Istället för att beställa en dyr drink eller öppna ett vin blandar jag ihop en bål. Istället för att skicka tråkiga mail läser jag roliga bloggar. Istället för att må dåligt… mår jag bra.

Det finns såklart inga tveksamheter längre: jag är en vår- och sommartjej. Delar av den här sommaren kommer jag behöva göra en fin plan för hur jag ska stå ut när de varma månaderna är över, men det får bli ett senare projekt. Först måste måste jag ju skapa en sommarlista och allt jag vill fylla somamrkvartalet med! Just nu njuter jag bara av att det är som det ska vara – och bättre.