Någon gång glömmer man hur man leker. Kanske inte alla, men jag glömde. Det började, tror jag, med att jag tyckte att det inte riktigt passade att leka när jag var lärare och behövde vara vuxnare än min personliga mognad egentligen nått. Så jag stramade upp mig och slutade leka. Eller så är allt en reaktion på att jag förlorade min allra roligaste kamrat. Vi lekte nästan jämt.
Man behöver inte leka, för det är ju lite barnsligt. De flesta av oss får alldeles tillräckligt med barnasinne genom att leka med de barn vi själva skaffar. Men om vi inte skaffar några då? Är det slutlekt? “Du får gärna vara barnvakt”, skrattar någon. Ptja, kanske jag kan övertalas för att vara snäll med min vän och få lite plus på karmakontot, men vem fan vill leka med någon annans ungar? Då leker jag hellre själv. Spela roll att jag är 33 år och barnlös. Eller snarare barnfri.
Jag känner mig så otroligt tung i kroppen. Det är som att den har gått i dvala på cellnivå. Igår kände jag att det var svårt att hoppa jämfota. Det var som att jag hade glömt hur man gör. Om det är sköldkörteln eller den långa vinterns eller virusets fel går inte att säga, men det spelar inte så stor roll. Jag vet ett botemedel. Leka, leka, leka. Leka sig till hopp. Jämfotahopp.
Vuxna som har deras shit together skulle nog inte säga ”leka”. De säger kanske “träna” eller “umgås” eller “ta en promenad” eller “njut av den friska luften”. Det funkar också, såklart. Men jag vill återerövra leken. Jag vill vrida upp lekfullheten i det hela. What’s the point i att ta springturer om man inte dessutom samlar fina stenar eller luktar på blommor eller går balansgång på en bom? Är det att trimma sin kropp som är målet? För det är jag faktiskt inte intresserad av. Inte konstigt att det hittills aldrig har blivit någon vana när det varit tråkigt, gjort ont och inte varit viktigt för mig…
Leken är viktig för mig. Jag menar inte en regressiv mognad på det stora hela, utan bara i det lekfulla. Rimlig lekfullhet för min ålder, men inte hämmad av min ålder. Det blir inga barn, jag kan inte räkna med deras skratt för att väcka stenhjärtan utan det får jag faktiskt göra själv. Med start… nu!
”When too many of us have forgot
Robyn – Play
What our life is all about
Care too much about what other people say
But your heart will never grow old
And your mind will never ever get bitter
if you remember how to play”
Ajli Müller 
Jag kommer ihåg när klasskamraterna började säga att ”dom ska va” istället för ” ska vi leka”. Idag i vuxen ålder så känns det helt naturligt att säga leka då man tar det på ett annat sätt. Mina barn är nu tonåringar och vill inte leka så nu är jag barnslig i smyg haha. Kramis ❤
GillaGilla
Jaaa men bejaka den barnsligheten för guds skull. Hur tråkigt som helst att förlora den ju
GillaGilla
Klokt skrivet! Det är befriande att vara lite lekfull och inte ta allt på allvar. Men fasiken vad man begränsar sig emellanåt på grund av olika normer om att vara ”vuxen”
GillaGilla
Men visst är det så, och det är så synd! Alltså! Orka sådana normer..?
GillaGilla
Håller med dig. Lekfullhet behövs! 🙂
GillaGilla
Lekfullhet behövs, sannerligen, och dessutom är det mycket roligare så!
GillaGilla
Håller med dig. Nu är jag barnlös och inte barnfri men leka med andras barn vill inte jag heller göra. Syskonbarnen lekte jag gärna med men andras? Nej tack 😂
Borde dock få in mer ”lek” i, mer roligt i det vuxna livet känner jag. Vet bara inte hur då livet är som det är just nu men snart kommer värmen och solen, kanske blir det lättare då. 🙂
Hoppas du får en varm, skön, solig och bra vår!
Kram
GillaGilla
Om mitt syskon får barn kommer jag leka och älska men den tiden, den lyckan. Min lek innebär inte så mycket ”spela kula” nu, men kanske lekfullhet snarare? Nåå, om jag hittar någon som vill spela kula skulle jag LÄTT göra det också.
njut av din soliga sköna vår också ❤
Kram
GillaGilla
Exakt så där! Blir så glad av detta inlägget. Jag är lekfull, men skulle absolut kunna leka mer. Ibland får jag för mig att ta hoppla hoppla steg av lycka – men håller tillbaka för hur skulle det se ut.. Fast är jag hemma (även i trädgården) så går jag all-in och gör vad som faller mig in, men kanske inte i köpcentrumet. Gå och spring med glädje, stanna när du vill. Låt både knopp och kropp njuta i rörelsen.
GillaGilla
Hopplasteg ska jag också ta tillbaka. Tack så mycket för dina underbara ord. Jag ska gå och springa med glädje framöver!
GillaGilla
Bra skrivet!
GillaGilla
Tack så mycket 😀
GillaGilla