hörrni, jag tar lite nya tag. Jag tror att det är ett stilbyte som står i stjärnorna. Både här inne och där ute i den stora vida världen.
Varför? Jo, för att vår (och höst, den tänker vi inte på ) sker något i mig som leder till att jag måste antingen skita i allt eller maxa. I år är det 2023 och alltså fem år sedan jag hade ett riktigt pangår sist. Jag har kollat igenom den gamla bloggen (något jag aldrig annars gör) och sökt efter ”tips” på hur det blev så bra. Och det var för att jag maxade! Så roligt!
Idag har jag mer och annat bagage än för fem år sedan, men jag är också äldre och har råd att checka in skiten. Låt det ligga i flygplanets buk bara, varför ska jag släpa runt på’t om jag inte behöver?
Den här veckan gick jag och lunchade på Bistro Le Garage. Ingen kunde följa, så jag gick själv. Den trygga maträtt jag sett ut på förhand var slut och jag blev istället serverad rostade knippemorötter med kummin, inlagda senapsfrön, färskost, friterad kulpotatis och vårklynne. Och hasselnötter som jag pillade bort för det tycker jag inte längre om.
Den ena servitrisen var en riktigt oskön person. Den andra var en stjärna. Den tredje var på inskolning, men jag är övertygad om att hon också kommer bli en stjärna, så att det goda överväger.
Jag tänker nämna det nu, en gång till och en gång för alla, sedan kommer jag framöver övergå till vad jag just bestämde i inläggets början och maxa: det är helt sjukt att jag klarade detta. Det är HELT sjukt. Ingen tvingade mig utan jag bara gjorde av mig själv och… nä, vet ni vad, med mina issues är det fullständigt vansinne att detta gick.
Framöver, jag ”ältar bort det” nu och skiter i det sedan, kommer det vara precis samma bedrift om jag gör om det. Det kommer vara precis samma saker jag överkommer och är stolt över att överkomma. Men jag TÄNKER INTE skriva ner det. Jag tänker maxa, utelämna psykologin bakom, bara köra. Syns inte, finns inte – tills det är riktigt och sant. Det är så en slipsten ska dras.
God helg.
Ajli Müller 
Grymt jobbat! Jag känner på mig att detta kommer bli ett maxat pangår för oss båda, och våren kommer göra det ännu bättre.
GillaGilla
jaa våren gör allt bättre, jag är en riktig alltigenom sol-och-värme-tjej!
GillaGilla
Så bra att två av dem var bra och att du tänker att hon på inlärning också kan bli en stjärna. Tråkigt att en inte var något vidare. Men så härligt att komma ut på lunchdate och se en glad känsla i det =D
GillaGilla
Jaa, hon hade säkert bara en dålig dag för det är ett fint ställe och jag har svårt att tro att de vill anställa någon oproffsig. Ingen lunchdate dock, en solo-lunch, men ändååååå 😀
GillaGilla
Den maten både såg och lät riktigt god. Glad du vill maxa, köra in i kaklet och lämna bagaget i flygplanets buk. Det är inte lätt. Men jag tror det är det enda, jag blir alldeles handlingsförlamad om jag låter mitt bagage styra mig. Och bara för att du klarar saker galant och på bloggen visar det så betyder det ju inte att det är lätt för dig. Go girl!
GillaGilla
Tack för dina motiverande ord, de gläder och styrker mig verkligen 🙂 Nu känns det extra kul att köra hårt och gärna även visa på bloggen!! 😀
GillaGilla
Står här och applåderar med trumpeter och cymbaler! Wohooo! Och gott lät det också…
GillaGilla
TACK så oerhört Monnah, jag vill också fira med trumpeter och cymbaler! Och jag kommer det nästa gång också, även om jag kommer sluta sätta ord på det, för bloggen är mitt sätt att minnas och jag vill hellre lägga de roliga bitarna av segrar på minnet än besväret inför 😀 Peppad, vad kan jag klara nu!?
GillaGilla
Helt rätt inställning du har och så modigt att du gick ut och åt själv. Maten ser riktigt god ut. Kramis ❤
GillaGilla
Tack så mycket för peppande ord 😀 Kram!
GillaGilla