Jag sitter på balkongen. Klockan är 11:00 och bland husen ekar kyrkklockorna från stan. Det är ingen luftvärme. Det är snö överallt, meterhöga drivor som ännu i mars bara tycks växa. Men solen kysser hyn.
En granne under mig tänder då och då en cigarett. En granne i mittemothuset grillar på klotgrill på balkongen, trots att det egentligen är förbjudet. Han använder mycket tändvätska och det luktar ibland om den i övrigt friska luften. Det är okej. Man måste få göra vad man kan för att värna om mars. Vi har elgrill.
Min förra granne, Annika, lägger upp bilder på instagram på hur kvarteret såg ut samma dag för ett år sedan. Det får mig att gråta. Tysta tårar om hur eländigt det är. Samtidigt som det bara är väder, inget vi kan rå på och något som kommer bli sommar så småningom, trots allt.
Min lista på vad jag ska göra i vår är skrattretande. Jag skrev det redan när jag skapade listan: det är optimistiskt att planera våraktiviteter som kräver en sommarliknande vår. Vi har inte det. I år har vi absolut inte det.
Men jag sitter på balkongen. Jag tar ut en kudde, filt, dator, stickning, podcast och kopp med kaffe. Jag tar på mig täckjacka, tjocksockar, solglasögon och graningekängor. Solen står högre än sist jag satt här och kommer nog gå ovanför mittemothusets taknock. Idag behöver jag inte gå in.
Ajli Müller 