jag brukade vara skitrolig

”Jag brukade vara skitrolig!”

Det utropade jag till min behandlare vid ångestmottagningen i tisdags.

Jag gillar min skötare jättemycket. Han är rolig. Vi skrattar mycket emellanåt. Emellanåt gråter jag.

Målet med behandlingen är inte att bli av med mina rädslor, för rädslor är viktiga. De orimliga, däremot. De ologiska. De hämmande. Målet är att bli självständig och målet är lustbetonat, för första gången sedan… någonsin? Inte ens BUP har någonsin testat det med mig. Jag är verkligen glad.

För jag brukade vara skitrolig.

Åter till inläggets början, och något jag tror att jag berört tidigare i bloggen, men jag är inte säker för jag har haft ca. 100 bloggar. Jag var skitrolig. Tycker jag själv, då.

Jag åkt otroligt mycket off-pist, med och utan guide. I Alperna. Och Dolomiterna. Vid sex olika resor och tre olika länder. Jag har varit på jazzklubb i Paris. Jag har hoppat från en plattform 17 meter upp i luften, i enkom en sele. En gång hoppade jag från en liten platta placerad på toppen av en nio meter hög stolpe, till en liten jävla trapets. Jag har tagit grönt kort i klättring och sedermera klättrat upp för 17 meter hög vertikal, om och om igen. Jag har dansat breakdance i flera år. Hållit tal för främlingar, även utan att vara tillfrågad i förväg, sjungit som solist i så många framträdanden att de inte kan räknas längre, skrikit mig hes på festival och konsert. Flyttat till Jokkmokk ovanför norra polcirkeln helt plötsligt och från ingenstans?

Nu vågar jag inte ens gå på restaurang.

Jag är så glad att min nya behandlare är så bra för mig. Jag tycker om honom så mycket. Han är prestigelös till sitt sätt och har en röst som borde läsa in alla böcker på BookBeat. Och han har gett mig lustbetonade rehabiliteringsmål.

Det är kanske optimistiskt att tro att jag drar på en utlandsresa inom ett år, men kanske jag dammar av mina brädor? Mina kameror? Kanske jag tar mig ut från mitt hem för att uppleva mina närområden? Kanske jag simmar, klättrar, sjunger eller håller tal? Kanske jag går på spelning, lunch och evenemang? Kanske snart till och med? Jag vill ju, och nu övar jag.