Månad: december 2022

Jag fryser! Oj, oj, oj, så jag fryser.

Det är som att jag varje år glömmer hur man klär sig. Jag är verkligen usel på att klä mig efter väder och bär på fullaste allvar exakt samma kläder året runt, bara med eller utan leggings under. Samma skor. Tack och lov föredrar jag att frysa. När jag får ångest i butiker (jag har ju som bekant agorafobi och butiker är piss och skit för mig ännu) brukar jag stoppa in huvudet i någon av butikens frysar. Heh.

Idag har jag och Erik varit ute på vift i Umeås fluffiga, minusgradiga florsockersnö. Jag visste ju redan när jag tidsinställde förra inlägget att det skulle komma – och det gjorde det. Med besked. Det ska snöa i två dagar till, och sedan lite respit.

Vi har hämtat ut paket, upptäckt igen hur nära allting är till vårt nya hem, handlat och, som synes ovan, försökt ta något slags outfitbild. Men det blåser och är hår och snöflingor överallt. Ljuset åts upp av tiden.

Om det ändå ska vara december och det ändå ska åtminstone ett tag till bli mörkare och mörkare för varje dag så välkomnar jag detta. Med öppna armar.

Hej mitt vinterland.

Vi har fått ett lätt lager snö i Umeå. Det är en liten, tunn, stenhård, isig historia… men ändå. Det gör verkligen att världen ljusnar. Eftersom vi bor så pass nära Norra Polcirkeln är det inte många timmar man har med dagsljus, så att marken och träden har fått ett litet snöstubb gör att man ändå kan se sig omkring utan att famla.

En dag under förkylningen tog jag mig en lunchpromenad i närområdet. Jag lämnade nycklarna till den gamla lägenheten och besökte kyrkogården. Jag gillar kyrkogårdar, även om jag gråter av dem. Det var första gången på den här vintern som jag behövde täckbyxor och mössa, egentligen också vantar och vinterskor men det äger jag inga…

Skälet till att jag ens tog mig ut är inlägget jag skrev om det bästa minnet från 2022. ”Varje dag borde jag fylla mitt liv med samma nektar som jag gjorde då”. Det kan man inte göra från sitt vardagsrum, hur fint det än är i sagda vardagsrum. Geografiska begränsningar är alldeles för fega.

Dagen då det här inlägget publiceras är det enligt väderprognosen rejält snöfall, som sedan ska hålla i sig i tre hela dagar. Jag ska försöka vara lika glad åt den snön som åt den här.

Jag är så trött på att vara sjuk nu, att jag vägrar vara det mer. Lite så. Jag tänker inte ens nämna C-ordet som florerar. Nog är det alldeles tillräckligt som det är med alla RS och influensor och liknande. Håll er hemma, håll era barn hemma, håll avstånd och sluta inte tvätta händerna för allt i världen.

Detta är min söndags göromål för att må bättre, fylla eftermiddagen och utan att ta ut mig för mycket:
♡ Göra den långa duschrutinen med inpackning och skrubb
♡ Dammtorka, dammsuga och torka golven (med hjälp av Erik)
♡ Diska och tvätta (också med Erik)
♡ Lägga ansiktsmask i ljussken för ultimata hemmaspakänslan
♡ Planera en hälsosam matvecka med mycket grönsaker
♡ Dricka mycket vatten och örtte

Det är verkligen skillnad på min allmänna ”känsla” här jämfört med i förra lägenheten. Jag längtar efter att vara frisk så att jag kan börja utforska mina grannskap och göra mer saker, men vem skulle inte längta efter det? Men fortfarande: vi är ju här! Vi är ju flyttade! Nya livet har inletts! Allting vänder!

Ni som bloggar på WordPress vet att inläggen är uppbyggda i block. Blocket där man bara ”skriver” går såklart under pilkrow-paragraftecknet ¶ och texten ”Skriv / för att välja ett block”. Idag var ”Skriv för att…” utbytt mot ”Vad är dina känslor om att äta kött?” och jag vet inte varför. Tror ni att WordPress har en rolig utmaning i december där de ger en hemliga blogg prompts i koderna?

Mitt svar på köttfrågan är så tråkigt (ideologiskt tycker jag att det är rent vämjeligt att föda upp intet ont anande djur för att sen’ äta upp dem, men i praktiken är jag nästan allätare… och jag vet inte hur det går ihop) att jag inte kommer skriva om det. Det känns inte som att någon är intresserad av det i alla fall. Det var inte därför jag gick in på WP idag utan bara en överraskning när jag väl kom in.

December har börjat som decembrar börjar. Jag är fortfarande sjuk i en förkylningsliknande historia, men jag har varit sjukanmäld från jobbet och försökt vila upp mig. Det faller några snöflingor ibland, som sedan smälter bort lite senare på dagen. Jag tänder ljus i hemmet och har olika slags slingor: gräsliga med färgglada plastlampor och varmvita utomhusljus. Erik kokar mig kaffe på morgonen och te på kvällen.

Livet är fint. Snart blir jag frisk. Sedan är det lov. Och 2023 påföljer.

Jag ser inte på serier. Lyssnar inte på poddar. Jag har inga TV-kanaler och spelar P2 Klassisk morgon från radion. Jag läser bloggar jag tycker om och avföljer alla andra. Jag har gjort min instagram privat och rensat följare.

Livet är fint under min sten.

Utan förändring: inga fjärilar!