Vi har fått ett lätt lager snö i Umeå. Det är en liten, tunn, stenhård, isig historia… men ändå. Det gör verkligen att världen ljusnar. Eftersom vi bor så pass nära Norra Polcirkeln är det inte många timmar man har med dagsljus, så att marken och träden har fått ett litet snöstubb gör att man ändå kan se sig omkring utan att famla.
En dag under förkylningen tog jag mig en lunchpromenad i närområdet. Jag lämnade nycklarna till den gamla lägenheten och besökte kyrkogården. Jag gillar kyrkogårdar, även om jag gråter av dem. Det var första gången på den här vintern som jag behövde täckbyxor och mössa, egentligen också vantar och vinterskor men det äger jag inga…






Skälet till att jag ens tog mig ut är inlägget jag skrev om det bästa minnet från 2022. ”Varje dag borde jag fylla mitt liv med samma nektar som jag gjorde då”. Det kan man inte göra från sitt vardagsrum, hur fint det än är i sagda vardagsrum. Geografiska begränsningar är alldeles för fega.
Dagen då det här inlägget publiceras är det enligt väderprognosen rejält snöfall, som sedan ska hålla i sig i tre hela dagar. Jag ska försöka vara lika glad åt den snön som åt den här.
Här är det bara frost och rejält kallt, haha, jag hoppas snön kommer snart igen! Vi hade ju rätt mycket snö för några veckor sen, men det försvann efter bara någon helg. ❤
GillaGilla
nu är det sviiiinkallt här också, nu är ordningen återställd, haha! Vad hände att Umeå fick snö sist, knäppt och konstigt.
GillaGilla
Tycker också om att gå runt på kyrkogårdar. Ofta som man ser historia av människor där. Vi har också fått snö här i Falun.
GillaGilla
Exakt, jag läste om alla som haft olika yrkestitlar och hela långa familjer i samma grav etc.
GillaGilla