drömmar är underbara

Det roligaste som finns: maniska idéer, planerande av stora bombastiska grejer, min totala tro på att allting ska bli så coolt och bra och vackert och härligt om jag bara får göra den och den anpassningen. Det känns helt vansinnigt att jag så sent som 11 augusti skrev om min läggning att behöva göra stora förändringar då och då, och mindre än en månad senare hade jag skrivit kontrakt på en ny lägenhet. Jag har inte manier, inte sjukligt. Jag ångrar mig aldrig och gör inte destruktiva saker. Men jag GÖR saker. Erik har en ängels tålamod.

Min mamma är likadan: logiskt och rationellt vet vi att ett nytt hem är nya väggar och golv och tak. Livet är det vi fyller dagar och hjärtan med hela tiden och överallt. Livet har ingenting med lägenheten att göra, egentligen. Det vet vi, rent logiskt.

Men…

Men i mina drömmar och fantasier är nystarter något som påverkar på cellnivå! Jag kan inte nog säga hur hela jag uppfylls av tanken på den här flytten.

Just nu mår jag så bra. Jag tänker bara på fördelar. Jag drömmer om inredning. De tidigare hyresgästerna hade mängder och åter mängder med tavlor och vägghyllor, vilket innebär många hål att täcka. Vad ska jag spänna upp på de annars irriterande vita väggarna? Vilka färger ska jag ha? Vad ska stå framme? Hur kommer mitt nya städschema se ut? Träningsschema? Arbetsschema? Vad ska jag fylla eftermiddagarna med? Vilka vanor vill jag behålla och vilka vill jag göra mig av med?

Jag tänker också på vilken frihet jag kommer kunna ha på min fritid. Jag tänker på hur nära jag har till mina utmaningar. Och till min släkt. Och till mitt jobb. Och till Eriks jobb. Jag kan öva på att gå på bio, för jag kommer ha nära till bion. Jag kan öva på att äta på restauranger, för det blir inget projekt att styra upp eftersom t.ex. Pinchos är typ två minuter från vårt blivande hem.