Igår var det en viktig dag. Efter långt över två år i kö, och över tre års kötid att ens få sättas på kö, har jag kallats till ASTA för att få behandling mot fobier, ångest och undvikanden. Efter gårdagen ska psykoterapeuten som jag talade med ta upp min akt i veckoronden om två veckor. Sedan är jag på ny kö till den behandling de tror skulle hjälpa mig. Jag är så. trött. på. kö! Jag är glad över att de verkade ha ett holistiskt perspektiv på vård, med förslaget att få både beteendeterapi med fokus på exponering, inslag av psykoterapi och en fysioterapeut (fd. sjukgymnast). Hoppas att teamet håller med. Hoppas att kön inte är årslång.
Många tycker säkert att stycket ovanför är för privat, i synnerhet för en lärare. Jag har ett lite annat koncept än många av vad som är privat (för mig) och inte. Jag har också ett mission som person, och som lärare, att stigmatiseringen måste bort. Det är bra att visa att det går att må skit även om man är till mångt och mycket ”lyckad”. Det är bra att visa att begreppet ”lyckad” förmodligen är aningen välpolerat. Det är bra att visa att nedgrävning och undandragande inte är det enda sättet att tas med svårigheter, utan att det går att få glöden att armbåga sig fram. Att kämpa. Att testa allt. Det är bra att belysa osynliga sjukdomar, som t.ex. ångesttillstånd.
Personer som är privata är det av sina skäl och det är alldeles rätt och riktigt av dem att vara det. Jag är inte privat, och det är av andra också helt riktiga och väl genomtänkta skäl. Jag hoppas därför att ni som läser stannar kvar, när jag nu går in i nästa fas av arbetet med min inre hälsa.
Nu tar jag helg.
Ajli Müller 
Alltså man blir ju verkligen less, man blir ju inte så motiverad att söka hjälp när allt man får göra är att köa
GillaGilla
Ja jag var ganska förtvivlad, men de bad verkligen om ursäkt.
GillaGilla
Så ledsen att du fått vänta så länge men så glad att det går framåt! Och angående om det är för privat eller ej – om du brutit benet hade du inte direkt försökt gömma det för omvärlden eller din elever. Likadant om du råkat ut för något lite mer allvarligt som en stroke eller skallskada som påverkar dig men som också är fysiska åkommor. Varför ska då en psykisk åkomma gömmas och tystas om du känner dig bekväm med att vara öppen?
Kan säga att om jag vetat om någon lärare med liknande problem under min skolgång hade jag nog förstått att det var sådana tendenser jag själv hade. Och kunde ha fått hjälp tidigt och haft en annan skoltid än den jag hade. Inte för att jag klassar mina tonår som dåliga, men när man hör andra som hittat på en massa roliga saker med kompisar på fritiden så var min rätt ensam som oftast hängde hemma på helger.
GillaGilla
Vad glad jag blev av denna feedback, tack så mycket. Det känns mycket bättre nu. Jag klassar inte mina tonår som dåliga, men jag hade tendenser till.. ja, det här jag har nu. Så jag orkar och vill vara öppen 🙂
GillaGilla
Jo du vårdens kvarnar maler långsamt. Skönt att du kommit en bit på väg nu i alla fall 🙂
Kram
GillaGilla
Det gör den verkligen, men nu närmar det sig verkligen.
GillaGilla
Men fy vad länge du har stått i kö till behandlingen och det är verkligen inte okej. Hoppas att du nu får hjälpen du behöver. Kramis ❤
GillaGilla
Hoppas jag också, det verkar som det i alla fall 🙂 ❤
GillaGilla
så hemskt med dessa köer. lycka till! 🙂
GillaGilla
Tack ska du ha 😀 ❤
GillaGilla
Men det är så sjuuukt hur länge man måste vänta! Skönt att du äntligen kommit framåt ❤
GillaGilla
Rena vansinnet!
GillaGilla
Åh! Jag hoppas att du ska få rätt hjälp nu i nästa fas på din inre resa. Tycker du gör precis rätt, man väljer ju själv om man vill vara privat eller inte, av olika skäl. ❤
GillaGilla
Tack ska du ha ❤ du är verkligen snäll.
GillaGilla
Jag följer med glädje, eller snarare spänning (att du lider av ohälsa är ju inget jag gläds över), din resa. Det är fint att se hur du återtar ditt liv lite i taget. Må du klicka med dina vårdgivare. ❤️
GillaGilla
Tack så mycket Monnah, du är ljus ❤
GillaGilla
Tycker det är jätteviktigt och bra att alla som pallar minska stigmatiseringen kring diverse frågor gör det. Heja dig!
GillaGilla
bra, tack ❤ jag tycker så också!
GillaGilla
Helt absurt att det ska vara så långa väntetider. Ber man om hjälp så bör man få hjälp nu, inte om månader eller år.
Hoppas att det ska gå undan hädanefter och att hjälpen dom erbjuder är bra.
Jag tycker du gör helt rätt som skriver om detta. Ingen oavsett yrke ska behöva gå runt med en fasad och låtsas att allt är bra, om man inte själv önskar det.
GillaGilla
Fullständigt oacceptabelt! Tänk alla som söker för t.ex. depression. Människor som inte gillar sina liv. Har de verkligen råd att vänta så länge? De skulle ju definitivt vara i risk att begå självmord under väntetiden… för mig är det ju förbannat tur att jag egentligen gillar livet och söker för en annan sorts psykisk ohälsa, för hur ska man annars stå ut?
GillaGilla