Den här veckan har vi hållit begravning för min farbror. Det var väldigt värdigt. Prästen var jätteduktig på att vända sig till de närmast sörjande på ett så liksom… varmt sätt. Musiken var jättebra. Minnesstunden var fin och jag fattar inte hur alla klarade allting. Nu när jag skriver det här är jag själv lite skakis. Farmor klappade ihop. Jag tänkte att ”ska farmor dö på sin sons minnesstund?” när pappa ringde ambulansen åt henne. Men det skulle hon inte. Jag hoppas att hon snart mår bättre och får komma hem från lasarettet. Vilken soppa!
Resten av veckan då? Jag vet inte. Med så stora saker känns det som att resten inte riktigt spelar någon roll. Jag glömde själva ”firandet” av påsken och det gör inget. Jag har:
- Jobbat en del som lärare.
- Haft en rad studievägledningar.
- Behandlat min mage.
- Ätit på Elite Hotel.
- Bakat blåbär- och hallonsockerkaka.
- Legat på balkongen och lyssnat på en god bok.
- Druckit lemonad och loka.
- Promenerat lite vid sjön.
- Köpt (och spelat) trummor.
- Handlat lunch och fika från Crosta.
- Storhandlat (men glömde köpa bakplåtspapper).
- Lekt med en fin pudel som jag inte blev allergisk mot.
- Lagat spetskål med citron och timjan.
- Varit på Team Sportia och köpt en cykel.
Ajli Müller 
Kram på dig, jag beklagar sorgen, men fint att det blev ett bra avslut ❤
GillaGilla
tack för din värme ❤
GillaGilla
vad fint att det var fint men så sorligt å stackars din farmor 😦
GillaGilla
tack så mycket ❤
GillaGilla
Ja, inte i någon ålder är det naturligt att begrava sitt barn. Din stackars farmor kände säkert av det på samma sätt som hon hade gjort vid vilken tid som helst… Vad fint att hon fick hjälp och jag hoppas med dig att hon snart kryar på sig. 💖
GillaGilla
Nu är farmor hemma från sjukhuset och hon kryar på sig så smått, tack och lov!
GillaGilla