Jag sitter i vardagsrummet som är så ljust att jag måste kisa lite för att ögonen är så ovana. Det gör att jag ser ständigt lite bekymrad ut, men faktum är att jag just precis nu känner mig ganska tillfreds. Säll.
Då och då drar jag mitt ännu lätt fuktiga hår under näsan och andas in djupt. Det doftar svalka och jag vet att det inte är en doft egentligen men det finns inget annat ord som stämmer. Ett morgonvått hår, nytvättat med fuji green tea och sedan lufttorkat i en marslägenhet på Tomtebo doftar svalka och ingenting. Lite green tea, fine, men mest svalka.
Igår gick mina elever på sportlov. Det betyder att jag också gjorde det. En hel vecka ska jag ge mig själv gåvan att verkligen vila. Det gör ingenting om det enda jag gör idag är att sniffa på svalkan. Det gör ingenting om jag aldrig flyttar mig från just exakt den här dynan i soffan. Ingenting gör någonting.
Det är sportlov, men jag ämnar inte fylla det med sport. Inget Vasalopp för mig, inte. Jag tar ett letargilov istället. På bästa tänkbara vis!
Ajli Müller 