”If you obey all the rules, you miss all the fun” är ett citat tillskrivet Katherine Hepburn. Jag har inte hittat var hon sa det eller i vilket sammanhang, men jag ska ärligt talat säga att jag inte sökte så noga heller. Jag fastnade vid det, så jag lånade det. Jag tror att jag behövde det nu.
På våra gravstenar kommer det stå två årtal. Men det är allt du har fyllt ditt bindestreck med som är ditt arv. Det är vad som gjort alla avtryck, som är allas minnen. Alla du älskat och allt du har ätit, allt du upplevt och tackat ja och tackat nej till. Allt du gjort och allt du valt att låta bli och allt du blankt vägrat. All omsorg, all kärlek, alla kalas, alla resor, allt du ägt eller lånat eller givit. Det är ditt arv. Det där bindestrecket… fyll det. Om du följer alla regler missar du allt roligt.
I november skrev jag ”bränn de dyra ljusen”.
Jag tror att det är lite samma sak jag tänker på nu. Jag vill inte bryta mot lagen, men jag vill inte missa allt roligt. Jag vill inte börja göra en massa saker som jag egentligen inte har något intresse för, men jag vill inte missa allt roligt. Jag vill inte byta ut min rädsla för att göra saker mot en rädsla för att stanna inne, men jag vill inte missa allt roligt.
Mitt roligt är inte samma som ditt roligt, men som ängslig hemmasittare får jag inte ens uppleva mitt roligt. Och plötsligt kan det vara för sent!
Jag vill fylla mitt bindestreck.
Ajli Müller 
Vilken bra reflektion, har inte tänkt på det så förut men det stämmer ju! Ska genast börja fylla i mitt bindesträck! 😊 Tack!! ❤️
GillaGilla
Jag också, jag ska också det 🙂
GillaGilla
Det är verkligen onödigt att göra saker som man inte gillar och det är trist att missa det roliga. Kramis ❤
GillaGilla
Onödigt är ordet, verkligen!
GillaGilla
Verkligen tänkvärt det du skriver. Det är ju vardagen och livet däremellan som är det man upplever mest och ska njuta av. Jag tycker det är viktigt att ha en bra vardag eftersom det är det som tiden mest består av. Lättare sagt än gjort ibland att få till men jag försöker leva efter det i alla fall.
GillaGilla
Ja, men för mig är det som att jag glömt att försöka, det har varit ett ständigt undvikande och hemmasittande. Och det är inget att minnas tycker jag 🙂
GillaGilla
Helt rätt, det är bindestrecket som ska fyllas på bästa sätt, vilket är olika för alla människor, precis som du skriver. Men ibland måste man våga lite. (och nej, man behöver inte hoppa bungy-jump för att fylla det där bindestrecket) Jag tänker att man också ska njuta av de små sakerna (som du också skrivit någon gång), stanna upp emellanåt och vara i nuet (jo, jag kan helt enkelt bli bättre på det), men också göra det man har längtat efter och inte alltid skjuta upp det.
GillaGilla
Exakt, det handlar inte om att göra en massa bombastiska grejer som ändå bara känns besvärliga, men att inte behöva göra anspråk på vad jag FAKTISKT vill. Nekj, du, ut och kut!
GillaGilla
åh så fint å klokt skrivet! vad jag ska fylla mitt bindestreck 😀
GillaGilla
Jag med!
GillaGilla
Vilket intressant inlägg att läsa och väcker lite tankar. Förstår vad du menar. Kram 😊
GillaGilla
Så är det 🙂
GillaGilla
Wow. Det här inlägget träffade mig rakt i hjärtat. Så naket. Så djupt. Jag känner likadant.
GillaGilla
Kram!
GillaGilla
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver!
GillaGilla
Fast du Celine ser ut att fylla ditt bindestreck! Aldrig en hemmasittare i dig inte 🙂
GillaGilla
Jag är 100% en YOLO-människa, vill att det ska vara helfullt mellan de där årtalen på gravstenen ❤
GillaGilla
Haha, jag har sett det, och du är verkligen en inspiration! Jag har haft exakt 0% FOMO, men ganska exakt lika lite YOLO. Jag är leds på det, vill inte vara rädd mer 🙂
GillaGilla
Grymt skrivet! 🤩
GillaGilla
THAAANK YOU ❤
GillaGilla
Önskar dig all lycka med att slippa rädslan och fylla ditt liv med allt du tycker är roligt. ”Fylla mitt bindestreck” är en mening jag ska ta med mig, och försöka leva efter.
GillaGilla
Jag kämpar på, heja heja!
GillaGilla