Listor • Svep

vecka 7 | det knarrar men går

Det är ganska normala, vanliga dagar som jag fyllt också den här veckan med. Restriktionerna är släppta och jag får fylla dagarna med allt möjligt jag tidigare inte fick, men jag har ingen lust. Även utan torgskräcken har jag ett ganska litet socialt behov och har egentligen alltid föredragit att umgås med min familj eller inte alls.

Alltså får ni höra om en lika alldaglig vecka som någonsin… den del av mig som önskar att jag var så rolig och så festlig och så spontan sörjer. Den del av mig som är ärlig och genuin orkar luta mig tillbaka. Såhär är det nu, för att såhär ”trivs” jag nu. Vem vet vad som händer andra år?

Måndag: på jobbet inleddes vänskapsveckan med alla hjärtans dag. Extra godishjärtan, alla hade röda och rosa kläder, vi hade forumspel och värderingsövningar och såg på Röjar-Ralf krashar internet. Vi hann inte hela, men där finns definitivt diskussioner om vänskap och sociala medier att hämta för särskilt de yngre eleverna.

Efter jobbet var jag och simmade typ hundra längder (för bassängen är blygsamma 14 meter på vårt spa) och lyssnade på ljudbok i solljusrummet. Februari… jag är verkligen självlysande blek nu.

Tisdag: jag tvättade, städade, läste ut min bok Balladen om sångfåglar och ormar, lagade bruschetta (med lite trist färg eftersom basilikan kom från frysen och inte är färsk) med hårdstekt korv till middag efter att ha tagit emot en härlig leverans från Coop.

Onsdag: det var tufft, jag är inte sjuk eller något, men energin är så låg. Minnet är besvärligt. Det var min namnsdag och om inte det här är det gulligaste meddelandet från mina tvåor så vet jag inte vad som är :’)

Torsdag och fredag: det är något är på tok med mig och jag orkar/klarar inte fulla veckor än. Det känns som att jag kanske aldrig riktigt ryckte upp mig från covid-19 och sedan kom mörkret, kylan, äckelpäckelvintern och sammanföll med stor arbetsbörda. Natten till torsdag sov jag nästan ingenting och jag hade svår huvudvärk hela dagen. På fredagen smällde det till riktigt ordentligt, så under min fjärde lektion fick jag faktiskt lov att gå och lägga mig i ett mörkt rum och låta eleverna sköta sig själva liksom. När jag kom hem hade mina palettblad drabbats av sorgmygg, så jag slängde bort allihop.

Lördag: jag började morgonen med en jättegod smoothiebowl, men som vanligt den senaste tiden har jag glömt att fotografera. Den var dock både vacker och god. Sedan har jag lyssnat på spellistan Svenska Bangers och solen har varit ett väldigt tacksamt inslag. Jag fick också en prinsesstårtegroda innan dygnet var över.

Söndag: det är ljust. Både lördag och söndag har haft ett så vanvettigt vackert väder. Lite hopp om livet då!

Jag har tänkt på det här med mitt mående de senaste veckorna och hur nedstämd jag blev. Jag har tänkt att 2022 kanske blev mitt sämsta år i livet, fast det inte skulle det! Men så är det ju naturligtvis inte. För det första var det väl inget fel på mig de första veckorna av året även om jag råkat glömma det, och för det andra är februari piss alla år i mitt liv. Så 2022 kan faktiskt ändå bli mitt bästa år i livet, även om det här inte är de bästa dagarna eller veckorna, precis.

All kärlek.

18 reaktioner till “vecka 7 | det knarrar men går”

  1. Brischetta är gott längesen
    Ja om du läste mitt senaste kan sitta o somna

    Hoppas o önskar dej en jätte bra vecka o hoppas på pigghet för oss båda då kanske
    Kram

    Gilla

  2. Men åh, så gulligt av dina elever att gratta på namnsdagen ❤ Och bruschetta är så himla gott! Och jag håller med dig, februari är ju ingen höjdarmånad något år precis, mörkt, kallt, rått, snö, regn o blä, nu längtar man till vår och ljus och värme ❤

    Gilla

  3. Vilken härlig vecka du har haft förutom huvudvärken. Jag är också hur blek som helst men nu närmar sig sommaren. Kramis ❤

    Gilla

  4. Bara för att restriktionerna är släppta ser jag inte heller en anledning att ändra vårt liv. Kanske ännu mindre eftersom det känns som större risk att bli smittad (något vi hittills klarat oss från, tack vare hemmajobb/hemmaplugg tror jag).
    Tänkte säga samma sak som du sedan kom fram till själv, att du inte kan döma hela året redan när vi är mitt i trista februari. Det finns hopp om bättring när våren kommer! Skönt nog för mig har vårkänslorna redan börjat göra sig påminda här nere på västkusten. Men jag saknar den riktiga snösmältningen som var när jag bodde i Dalarna. Ljuva minnen av hur vi hackade loss is från kanterna vid tomten och slängde ut på gatan för att hjälpa våren på traven när jag var barn. Det får jag inte här där snön som kommer smälter bort på en dag när det sedan regnar ett par dagar senare.

    Gilla

    1. Här kommer det vara en herrans massa snösmältning, och det är verkligen ett tydligt tecken på vår när det händer, men en liten liten liten bit in blir allting bara så himla skitigt och brunt, så jag hade föredragit mindre snö. Hell, när jag lix drömmer hade jag nog föredragit att bo på St Barts istället för i Umeå ;D

      Gilla

    1. Exakt så, håller verkligen med 🙂 Men jag har inget stort behov av folk, men vet att jag ”tänkte mig” att jag skulle hänga på museerna och kanske restaurangerna, men… aja… det blev inte 🙂

      Gilla

  5. Relaterar så starkt till så mycket! Jag föredrar också helst att umgås med familjen eller typ ingen alls. Önskar ibland att jag vore lika social och spontan som majoriteten men det är ju liksom inte JAG..

    Gilla

  6. Men visst brukar det vända i mars, när solen och ljuset kommer tillbaka på riktigt? Så tänker jag i alla fall just nu, att vårvintern ska boosta mig! Det är ju mycket kvar av 2022, det hinner bli både bättre, sämre eller mittemellan. Jag hoppas på det första 🙂 Jag hoppas du fick orka fler dagar den här veckan. Jag ser framemot fredagen och helgen!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s