När jag tittar på bilder av mig själv från förr undra jag vad jag drömde om. Jag tittar på den lilla späda unga vuxna och kommer inte ihåg. Det finns inte nedtecknat någonstans och då är de åren förbrukade. Vad drömde du om, lilla vän?
Nu är jag vuxen och jag undrar om jag alls har några drömmar. Det känns lite som att allting i över två års tid har handlat om att laga min mage och skala av ett lager hårt inövade, destruktiva, undvikande beteendemönster. Jag har förstås inte haft jättemycket val, men nu när jag börjar ha val så vore det sorgligt att inte ha några drömmar.
Alltså måste jag ju genast börja utforska det! Och drömmarna kan vara hur stora som helst! För det är roligt. För det är gratis. För det är kreativt. För det är viktigt. För det är dags.
Så, vad drömmer du om, lilla vän?
Ajli Müller 
Är inne i nåt dumt … Tankar om livet är det bara såhär o sånt i stället va tacksam
Får hoppas nya året blir bättre än ovisshet o tankar
GillaGilla
Jag tycker inte att man behöver vara tacksam. Däremot förstår jag vad du menar med att det är dumt att fastna i ”livet, är det bara såhär?” därför att det är det ju inte, beroende på vad vi fyller det med, allt vi förändrar, så kan livet bli lite allt möjligt. Vägen till döden är nog inte linjär utan jäkligt snårig. Sa bättre än att tänka att ”jag borde vara tacksam” kan man ju öva på att tänka ”varför känner jag mig inte tacksam och vad kan jag göra för liten förändring som gör skiten lite lite bättre?”.
GillaGilla
Jag har också funderat på det där med drömmar och just nu står allt still. Det är nog dags för mig med att utforska om det. Kramis ❤
GillaGilla
Jag håller på för fullt och jag tror att jag närmar mig något slags… dröm 😀
GillaGilla
Vilket fint inlägg, håller med dig! Borde nog också börja drömma lite mer. Drömmer om att hitta ett jobb som både är intressant och passar mig som har så många problem. 😊 kram!
GillaGilla
Dröm att du inte hade problem istället, om man liks ska drömma 😉
GillaGilla
Hoppas du hittar något inspirerande! Hoppas få följa detta.
Själv drömmer jag om jättemånga saker känns det som – att skriva (först generellt, för att komma igång nån himla gång, sedan en bok eller sju (låga krav osv :-)))), att skaffa familj, att starta eget, att ha ett större hem, att orka springa, att ha lite mer sinnesro, att bli tuffare. Övar hela tiden och försöker närma mig.
sv: Italienska köttbullar är sådana med parmesan, persilja och citron i. Jättegoda!
GillaGilla
Jag kom på massor! Självklart ska jag fortfarande laga min mage och jobba med mitt paniksyndrom. Men jag kom på allt det här:
Jag ska skriva en bok (roman, diktbok?), jobba endast 70 % på jobbet, gå massa massa KBT om det behövs för att få livet tillbaka, kanske ha utställning av något slag, mer redaktionellt innehåll och betalda samarbeten i bloggen, bli värsta kreativ renlevnadsmänniska. 2022 = som en hippie utan hasch! Vad tror!?
GillaGilla